Mjuka och dallriga som två spänstiga puddingar

Jag tror att Juppe har hunnit ikapp sin vårkropp. Det där att alla håren lossnar, det kanske är ganska skönt ändå.

Och sedär! Små gröna strån. Ingen dum sak.

Vad gör väl en tappad sko när man har en gympadoja att stoppa hoven i?

Juppe och jag fick hoppa in på en lektion och rida igen

Vad vi skulle öva på? HÅ. Halvhalter.

Juppe var liksom trevligt taggad från start, och inte taggad som uppskruvad utan taggad som - jag kan det här. Tyst, jag ska jobba.

Om jag får säga det själv så var vi fantastiska. Eller, det KÄNDES fantasiskt. Det är nog mer det.

Ännu roligare är det att det gick så bra att få mig lösgjord och följsam, för jag fick åka på läkarbesök i dag. Jag har varit dum på jobbet, ingen av oss i mitt jobbgäng fikar längre utan öser på framför datorn i åtta timmar.

Inte bra såklart. Nu har min kropp sagt ifrån. Jag har så jädra ont i höger arm, axel, nacke och ja, det är väl det. Från början var det som spängvärk innifrån, nu är det mer som ett envist molande.

Stackars, stackars människor som har kronisk värk. Vilket helvete det måste vara.

Nu ska jag knapra i mig inflammationshämmande och smörja in med antiinflammatorisk kräm utanpå armen också. Blunda och känna den där himla bra känslan från i dag.

Juppe behövde knappt beröm. Han såg så självmedveten och nöjd ut.

De här typerna som hittat till ett rapsfält nära ovalbanan såg också nöjda ut.

Fasen vad orädda de var.

Jag körde fram bilen på hemväg för att ta bilder.

Inte brydde sig de här polarna om det.

Undrar om Juppe tycker att det är okej om jag rider med ett par cymbaler? Kan ju slå ihop dom sådär lite mittpå, så att han slipper att dooooiiiinnngggg över hans vackra rumpa.

Eller om en ska ta med knallpulverpistolen kanske? Så får vi se vem som svimmar, Juppe eller älgen. Jag köpte en knallpulverpistol när jag skottränade Juppe. Han blev så himla rädd i gamla stallet när det pangade i skogen.