Vad ska en tro. Att det är våren kanske? Att det är en Juppe som faktiskt är i finfin form.
Här ber man kuratorn att rida pålle (och nog hoppades jag få lite beröm på något sätt och vis, vi har ju knogat på så gott vi kan). Och så sticker pållen. Tar bettet och vrroooooooommmmmm.
Juppe dundrade på en bra bit (han börjar ju plocka på i kondis nu). Det rödhåriga djuret hade inte listat ut att ryttarinnan skulle sitta på det mest lugna sätt och be honom öka istället.
Juppe fick springa både länge och väl tills Juppe låg i det tempo som vilda Matilda ville. Och så var det med det.
Jag tror Juppe lärt sig en läxa, han erkänner det bara inte ännu.
Han var en lättare vildögd kompis i dag också när vi övade på ridbanan. Det är faktiskt just ögonen som avslöjar honom, de är hårda.
Nu tror jag det är Juppes hjärna jag måste ha fatt i. Någonstans i det vårvilda måste han tycka att det är kul att jobba med mig och känna sig duktig med mig.
Vi tricksade och hade oss på ridbanan, han var faktiskt väldigt duktig. Vårt senaste tillskott i repertoaren, gemensam piruett börjar sitta. Och - han fattar att han ska följa min kropp när jag lägger ena benet i kors över det andra.
Juppe tar ett steg åt rätt håll även om det inte blir en elegant korsning. Och - han stannar upp efter ett steg. Jag vill att jag ska bestämma tempot. Det fick jag.
I morron blir en spännande uppsutten dag. Vi får se var det blir. Juppes vårkrulliga nerver får bestämma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar