En härlig ledig dag!
Först fick Juppe på sig sin tappsko och jag fick hjälp av hovis att ta bort broddarna också.
Jag är jädrigt klen i min högra arm.
Efter besök hos företagläkare och dito sjukgymnast vet jag att mitt onda beror på att nerver ligger i kläm mellan femte och sjätte nackkotan, då får man domningar i tumme och ibland i pekfinger.
För mig är det ändå en tröst, klämningen kommer nog att ge sig.
Bättre en klämd nerv än att behöva operera eller träna bort musarm eller karpaltunnelsyndrom.
Världens bästa hovis sa tröstande:
Brukar säga åt mina kunder att det är bra för hästen om de får ont / blir svagare i sin starka arm.
Det är bra för hästen att få den omväxlingen.
Klart det är.
Det var ju inget fel på dina ben i alla fall, sa Juppe anklagande.
Vi gick nämligen på uppmjukningspromenad med nykomlingen Viggo först av allt, sedan jobbade jag och Juppe på ovalbanan i en halvtimme efter det.
Vi och vi, sa Juppe.
Får du med mitt svettiga bröst på fotot?
Min fanclub.
För tillfället lite störda av Juppes närvaro.
Fengur gick helt i stå.
Och vilken stil sedan, frambenen i kors.
Mäh, sa jag. Vill inte ha något bus i hagen när jag är här.
(Kolla Fengurs framben)
Vi är ÄNGLAR.
Änglar, sa Juppe och stirrade med oskyldiga klotrunda ögon på mig.
Änglar som sagt (fniss, fniss).
(Mmmm, vilken saftig bog att sätta tänderna i, tänkte Baldur II).
Åhå. Sorti. Hejdåhejdå Juppe.
Utbränd häst på väg till favoritsovhörnet i hagen.
Under söndergnagda stackars yviga björken.
Det stod ett Ess och skrotade på favoritplatsen.
Vad GLOR du på, sa Juppe och körde fram mulen på det mest provocerande sätt.
Hoppsan. Sedan kom chefen Frami och tog favvoplatsen.
Nåja.
Baldur II: nu börjar showen. Hon är bara vår.
Spadi: Stå still nu Juppe-människan.
Spadi: Vad GLOR du på!
Spadi: Vänta, det är något som retar mig i mulen!
Bluäk! Det är någon som inte tvättat sig på länge!
Bläk!
Baldur luktar fiiiii-is.
Hi, hi, hi.
Ha, ha, ha.
Aj!
Min näsa! Är du inte klok!
Baldur du luktar SNOR!
Aaaajjjj!
Och hela tiden undrade Fengur vad i hela friden det var fråga om.
På väg hem visade Lennart upp sig. Han och hans kompisar brukar springa som galna runtomkring Bäjeby.
Som tur är tycker både jag och Juppe att Lennartar är helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar