Trick: lära Juppe ligga ned

Nu är det mjukt och fint i backen. Perfekt för att lära Juppe ligga ned.

När vi var färdigtränade för dagen och jag hade släppt Juppe i nedre hagen gick jag och trampade bredvid honom, skrapade med foten och hade säckig kroppshållning.

Till och med för att vara människa är du ganska konstig och kul, sa Juppe.

(Det vita plåstret satte jag på en manlig blessyr, en bitskada från vårpigg kompis).

Hjääääälp! Jag välter!

Skojar bara.

Fäller in landningsstället. Lätt som en älva faktiskt.

Juppestyle: gulligt, sa Juppe.

Juppestyle: laid back, sa Juppe.

Juppestyle, gu . . .

Jag fattar! sa jag.

Herregud så grinigt! sa Juppe.

Jag ville ju bara se om du hängde med.

Jag tycker inte att jag hör den där avtryckarknappen så ofta som jag borde.

(dovt mummel om Juppestyle)

Jag och min häst kanske är ganska lika.

Juppe blir också grinig om saker och ting är för tråkiga och för som vanligt.

En får inte förolämpa en Juppes intelligens.

Hänger du verkligen med?

Oj, oj. Juppes alla ben har gått ur led.

Ring veterinären (fnitter, fnitter)

Som sagt. Som en älva.

Juppe blev chockad när han fick en godis för att rulla sig.

Mitt mål är att han ska kunna ligga ned på kommando. Varför? För att det är kul så klart. För att jag älskar att hänga med min kompis.

Före det här så höll vi till på ridbanan. Efter lite uppvärmning släpade jag fram tre bommar.

Det gick att få till trav över bommarna i båda varven efter att vi blivit lättare osams.

Juppe drog iväg i galopp, jag tror han börjar fatta nu att det inte riktigt impar på mig eller skrämmer mig längre.

Han får inte gå ned från galopp förrän den är avslappnad och fin och jag säger till. Och visst satte Juppe supersnygg trav över bommarna i båda varven, så spänstigt och så bra. Både han och jag fick skaka loss kroppen lite. Skönt det.

Längtar tills i morron, mental fjortonårig stallbrud som jag är. Då ska vi ut och galoppera hoppas jag.