Nu är Juppe värd en ledig dag

Jag har en ridbloggkompis som brukar säga att hon aldrig planerar in vilodagar för sig och hästen. Det ordnar sig ändå.

Lite så är det. Jag hade ju tänkt ge Juppe ledigt i vilket fall i morron, för säkerhets skull drog han av sig en sko. Utifall att.

Jag släppte ut en rockstjärnefluffig och fiffad kompis i hagen.

Det är inget fel på den hästens självkänsla. Och det är ju bra.

Vi hade utetittslektion för Matilda i dag på förmiddagen. Vi var väl lite i geléhallonmode båda två före lektionsstart.

För att mjuka upp oss körde vi trav och övade på olika tempon i trav. Så jädra skitsvårt.

Och så galopp, med trav i kurvor på det. Jag tycker vi var bra. Lite svårt är det faktiskt att få sprutt på Juppe i galoppen, det känns hela tiden som att det skulle kunna bli motorstopp och det blir inte den där härliga känslan av att sitta på en kropp som låter galoppen bölja genom hela kroppen.

Till slut blev det så och då blev det belöningsavsaktning.

Undrar sa flundran om det inte var i skogen som Juppe tappade sin högra framsko. Han skuttade till rejält, jag trodde han blev rädd men han kanske helt enkelt fastnade med skon någonstans.

Efter det och på hemväg började Juppes hjärnkontor gnissla, det märktes. Särskilt på sista raksträckan längs en åkerkant med riktning mot trygga stallet märktes det att Juppe hade väldigt mycket att fundera på. Då är det himla skönt att ha en Matilda med som kan hjälpa till att föreslå till exempel en skänkelvikning.

Det gick ju bra. En härlig uppmjukande runda blev det, både för kropp och knopp.

Tappskohoven ser fin ut, inga läbbiga skärvor eller så.

Så skönt att veta att Juppe har sin joggingsko att ta till om det dröjer innan hovis kan rycka ut. Den står och väntar i stallet. Perfekt.

Du kan ta mitt porträtt nu, sa Juppe.