Vi är så värda sol nu

Det blev en skön dag - igen.

Juppe och jag puttade hästfröken Dokka före i döden. Hon var perfekt trollmat, ville helst gå först verkade det som.

Näej. Det blev ju inga intervaller, för mig och Juppe går möjlighet till sällskap före träningsambition. Först och främst ska vi njuta av livet och ha det bra.

Och det hade vi ju.

Och sisådär en timmes promenad/trav/tölt är inte att förakta. Så det så.

Jag älskar fortfarande min säkerhetsväst men ska aldrig mer rida i bara t-shirt i skogen. Är skönt randig på underarmarna. Vi var ju tvungna att ta lite habrovinker ut i skogen när det vara blött bitvis.

Och inte kom jag ihåg att påminna Sonja om att jag ju ville veta vad hennes intervall-app heter. Så det här är en note to self.