Detta var ingen bra dag i Juppes liv. I alla fall inte när jag började hänga med min kompis. Allt ville anfalla honom. Bitas, rycka hårtussar, gnafsa, hota och nippra.
Det var mer än spännande att stå utomhus och bli borstad. Jag blev faktiskt sur ganska från start och knuffade bort Juppes huvud när han ville stirra på olika monster. Till slut stod han still.
Jag tycker det är obehagligt när Juppe varvar upp och stissar runt. Nu får vi ändå stopp på det någorlunda.
Nä. Jag ville inte ut och promenera med en sån typ. Men till ridbanan kan vi alltid gå. Ridbanan är vårt safe room.
På väg till ridbanan hälsade vi på en synnerligen, synnerligen aggressiv svart höpåse med lite prylar i. Den rasslade hotfullt i blåsten.
Juppe såg nästan lite besvärad ut när han såg att det var en sketen höpåse. Han fick inte godis förrän han slappnat av och sänkt huvudet och börjat leta efter strån på backen.
Det blev ett jättebra pass på banan! Kort men bra. Det var som om Juppe startat om hårddisken när det gäller markarbete, allt satt trots eller kanske tack vare att det är länge sedan vi körde ett sådant pass. Vi var grymt nöjda båda två.
Introducerade en ny typ av Följa John också, där Juppe fick följa efter min kropp så att vi snurrade båda två.
Som avslutning fick Juppe stå lös och så masserade jag hans hals och de där musklerna som går tvärs över gropen över bogen. Juppe blundade och tuggade. Ibland ryckte han till och skulle spana på något igen. Men det var lätt att få tillbaks hans uppmärksamhet och lugn.
Det blev trivsamt mot alla odds.
Den här grabben har verkligen, verkligen bestämt sig för att inget i hela världen är så intressant som jag är.
Tålmodigt står han och väntar på ett under: att jag ska överge Juppe och ägna mig lite åt honom.
Nu längtar jag så mycket efter vår och värme att det till och med känns trivsamt med lerslask. Och det bästa av allt, snön är borta så Juppe kan sluta med sin retfulla snöätning.
Retfullt för att han är för lat för att gå och dricka vatten ur tunnan och för att jag inte tror att det är bra med kall snö i en hästmage.
Grabbgänget stod i sin skogshage och hade träslöjd. De är så vackra när det står i sin pelarsal och grejar.
Baldur II var inte riktigt på humör. Jag har lärt mig att han är mycket intresserad av grindöppningen, så jag stänger alltid alla trådar efter mig när jag hänger i killarnas hage.
När jag skulle gå stod mycket riktigt Baldur II där och ville inte riktigt flytta på sig. Bah. Undrar vad han stod och tänkte på? Han kanske tittade på lektionen som precis dragit igång?
Nejmen! En skitig snöfläck! Vi äter så magen står i åtta hörn, sa Juppe och hans polare.
Ja, hästar kan hånle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar