Det här är min störiga häst i ett nötskal.
Snällt och som vanligt kommer han för att möta upp mig.
Men se här.
Här står någon i vägen för hans majestät Juppe.
Charmigt, eller hur?
Eller inte.
Det är ju ganska gott om plats, ja.
Tröstlöst?
Näe. Mindfulness. Ett evighetsgöra som jag faktiskt trivs med. Pillepill, borstiborst. Och så blir det ju så fint.
Och så en solskenspromenad på några kilometer på det.
Först till avelsflocken för att få stå i lugn och ro och kika på damerna där.
(Juppe stod och sörplade vatten ur diket på det mest demonstrativa sätt. Luktar det inte lite härligt av bajs av vattnet, sa han också och glodde mig rakt i ögonen med droppande haka).
Jag såg verkligen inte Tinna alls när hon låg och sov bakom alla unga damer.
Hon uppskattade INTE att vi kom förbi.
Hon har redan en så fin mammamage. Hjälp. Hur stor ska den bli? Fölet ska ju inte komma förrän i augusti.
Småsötnosarna kan en ju titta på i evigheter. (Här gäspade Juppe demonstrativt).
Mettun har börjat släppa vinterpälsen så smått.
Sov gott, sa jag artigt. Nu går vi vidare så ni får somna om ifred.
På tiden tyckte någon.
Vi hann inte så långt innan vi mötte min idol Gullan. Hon som startade turridning med islandshästar när hon fyllt 40. Nu har både hon gått i pension och har kvar två av arbetskamraterna från turridningen på Bäjeby.
Det här är Dynur. En kille som haft en fantastisk ökad tölt och som fortfarande gör precis allt som Gullan ber om.
Gullan har ont i höfterna efter turridningsåren och får ta pauser där hon slänger upp ett ben framför sadeln, eller helt enkelt hoppa av en stund.
Ingen enda av hennes hästar har varit halta någon gång.
Dynan fick en tumör i käken som fick opereras bort och efter det blev han överkänslig mot flygfän och fick börja ha flugtäcke.
En sällsynt piggelin och glad äldre häst är han Dynan. Så fint att se.
SEDÄRJA! Sa Juppe. Tänka att du kan slösa en liten pixel på DIN häst också.
Japp. Juppes gympasko funkar perfekt nu när han har tappsko. Vi har till och med ridit två lektioner med dojan på. Så bra.
Här mötte vi traktorn som hade någon form av vägskrapa efter sig.
Sånt är inga problem för en Juppe (eller mig) att stå ut med. Jag körde tricket man kör med hundar, vände ryggen mot traktor och skrapa och blickade ut mot fältet i stället. Juppe gjorde likadant.
Resultatet - en himla fin och jämn väg!
Å, längar efter att få tölta fram på den här.
Mja, sa Juppe. Om jag lägger i sportväxeln här bör jag ha kommit upp i sådan hastighet att jag kan lätta och flyyyyyyyga över ladugårdstaket där framme. Bör gå. Känner mig i fin form.
Jajemen. Bör gå.
Lägg av, sa jag. Här ska bara sportväxlas bort från stallet.
Muahahahahahahaha, sa Juppe.
Som vanligt flög timmarna i väg i stallet. Jag fick faktiskt lägga i sportväxeln för att hinna duscha och åka in till Västerås för attt hinna klippa mig innan jag ääääääntligen skulle äta middag med kompisen Soffan.
Vi käkade på nya restaurangen Josephine och fick nog in den godaste pizza jag någonsin ätit. Och tänka sig, det blev både vin och drinkar också. Bluäk. I dag blir det ingen sportväxel. Gör inget. Är fullständigt fulltankad och glad av god energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar