Några minusgrader och vintrigt disigt ljus. Bättre kan en dag inte börja.
Jag valde bort ridbanan eftersom jag tror att den är isig. Vi höll till i mitten av ovalen, fruset gräs med lite snö på är fina grejer.
För att kunna longera och arbeta en häst med kapson och lädertöm så är det ju nästan ett måste att hästen accepterar att tömmen känns i näsan och att det är en signal till att ställa sig åt trycket så att säga.
Det har inte Juppe fattat. Det är ett intressant problem. Juppe traskar närmare och närmare mig för att slippa det där trycket.
Jag petar ut och petar ut min kompis. Ja, och så håller vi på. Nej, Juppe dummar sig inte. Han tar snällt travfattningar och sätter in bakbenet under sig för att ta vikt på det och släpper bogen när jag ber honom.
Vi måste få hjälp med det där att Juppe vill undan tömmen i snoken.
Utanför ovalen finns en liten kulle. Den körde vi trav uppför (börjar få riktigt fin kondis igen). Till slut blev Juppe så uppeldad att det blev galoppfattningar alldeles för nära mig. Isch. Gillar inte.
Fast kul att han vill jobba.
Drömmen vore verkligen om Juppe kunde jobba lös utan snören. Jädrar så kul det skulle vara. Jag tror inte han skulle springa ut i vägen för han är så van att få stanna och beta gräs på kullen. Det gjorde han i dag också som belöning.
Men en vet ju aldrig.
Mespropp! sa Juppe när han var tillbaks i hagen.
Juppe är så himla fin nu i sin vinterpäls och med ståtligt skägg.
Sisten till övre hagen är en rutten sill! sa Juppe och gav mig femton grisblinkningars försprång.
Nu borde det vara helt ljuvligt att rida längs åkerkanterna. Tror inte det är så himla isigt där. Jag både vill och inte vill rida galopp på en piggelin Juppe . . .
Tänk om grabbarna kunde ta några repor mellan hagarna i galopp både på förmiddag och eftermiddag, då skulle lilla kalaskulan snart vara ett minne blott.
Själv har jag knogat på så duktigt med markarbete att jag gått ned i vikt. Jag är alltså värd en hel del julmat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar