torsdag 21 december 2017

Stallets absolut sötaste ryttare


Både Juppe och jag har den fördelen att vi inte är långsinta. Vi tycker om varandra även om det är häftiga diskussioner ibland.

Juppe stod i givakt vid grinden i dag med. Skönt det.

Och jag var lika glad att se honom.


I dag fanns det sällskap i stallet också. Fint sällskap.
Baldur har en lill-husse som verkligen har förstått värdet av att gosa ner näsan i varm hästpäls.


Så. Jädra. Söt.




Och minst lika bra som Juppe på att söka kontakt med kameran.


Ah. En favoritmodell.
Jag tycker om när bilderna blir lite "missfärgade" av kvällssol. Vet att många inte vill se så mycket gult. Jag gillar.


Utan blixt blir det ju mer neutralt. Ett snudd på kallt vinterljus.


Fint det med.


Fast jag gillar mest när det glöder.
Titta så milda och fina ögon Baldur har när Lill-husse försöker pussas.
Frågande, javisst. Men snäll och med på noterna.


Juppe och jag då?
Självklart blev det sadel på i dag med och skutt ut på åkerkanten mot vallen vid nya villorna.
Har påven en lustig mössa?
Tror liksom att Juppe listat ut det också.
Han frustade halvhjärtat på vår halkiga promenad ditåt.

Nu tog vi bara två vändor fram och tillbaks innan frustet kom. Sedan tog vi till Juppes fasa en promenad längs grusvägen bortåt också. Jag tänkte egentligen ta en promenad till minishettisarna och säga hej.

Vägen var som en hockeyrink, så vi lät bli. Jag vill inte bli omkulldragen av en panikerande Juppe. Äventyr kräver stadigt underlag. Ska fråga om vi får smyga i kanten längs vallen mot villorna till så att säga.

Vi var nöjda båda två efter detta. Och det blev utsläpp i nedre hagen. Nu promenerade jag till hörnet närmast minishettisarna för att se om Juppe skulle haka på.

Det gjorde han.






Jag vill inte att det ska låta som kritik, sa Juppe.
Men jag är inte helt säker på att det här är en minimördarshettissäkrad hage.








Älskade Juppe sa jag.
Doris är en ung dam som du träffat många gånger, jag har svårt att köpa din vettlösa skräck om jag ska vara fullständigt ärlig.


Titta, sa jag.
Så gulligt.
Här har ett litet, litet djur genat över er hage så det blivit en liten stig.


Juppe? Jo jag sa . . . 


Tyst! sa Juppe.


Å herregud!
Nu spelar minimördarshettisen musik i en bil också.
Nerverna! Nerverna!


Ja, ja. Vi tar en horsie helt enkelt, tänker på något annat. 




Nu jävlar! Nu kommer dom!


Kolla nu här på pållens taktik. Först spana mot kompisarna, högst förståeligt.




Sedan byta riktning mot öppningen i nedre hagen.






Vid grinden ställde sig Juppe demonstrativt och blåste lite drakblåsar.

När jag inte blev impad gav han upp och drog iväg till kompisarna istället.




Så här fin fart hade han inte hela tiden. Det blev trav upp till polarna.

Kan man se vilken galopp en häst väljer själv?

Är det här höger galopp? Eller vänster? Det kanske inte går att se på en raksträcka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar