Snyft, nytt sår på bakben

Näej, helskotta. Juppe hade ett sår på höger bakben upptäckte jag när jag borstade min springare i dag.

Jag har bestämt mig för att inte panikera och tro det värsta om allt. Juppe ville inte ALLS att jag skulle vara där och pilla.

Kompisen höjde bakbenet och hotade med en spark. För mig är det okej att han talar om vad han tycker, han har varit snäll så det räcker.

Sedan är det en annan sak om jag håller med. Det gjorde jag inte. Det blev svanstag och pill ändå.

Lite svullet, lite ömt. Dunkande puls (på mig, inte Juppe). Ingen värme.

Satan.

På med boots bak och ut på ridbanan. Han var en ängel, min kompis. Jobbade på det mest entusiastiska och vänliga sätt och visade inte på något sätt att det var jobbigt med bakbenet.

Så jag åkte hem utan att ringa veterinär. Nu väntar jag tills i morgon med att se hur såret ser ut då. I dag hade det en prydlig skorpa.

Usch. Hatar det här. Blir så ledsen och orolig. Ska det aldrig ta slut?

Fattar nog att Juppe är en liten olyckskorp och att han inte har stenkoll på sina fötter alla gånger.

Har bestämt mig för att nu ska vi bygga muskler istället och ta tag i kroppskontroll och försöka låta bli att lägga oss i fosterställning i höet i stallet.

Det här gjorde vi på ridbanan bland annat.