En halvtimme är bättre än inget

Äsch, rackarns så feg jag blir när det är halt. Och hellre än att sitta och vara livrädd så traskar jag och kompisen till sandade ridbanan.

Juppe har inget emot det, han frustar.

Vi knatade runt och kollade småprylar. Jag letade efter sittben och lodrät sits. Juppe fick leta efter magmusklerna, det börjar han bli bra på. Kompisen vill fuska när vi svänger åt ena hållet, då faller han in på bogen. Ajabaja.

Jag sitter och spänner emot i skritten, jag ska ha stryk.

Men när vi letat rätt på oss själva är vi faktiskt ganska bra - och vi har trevligt! Det är inte det sämsta.

Juppe kände sig kanonduktig och jag med. Men jag har svårt att hitta på saker för oss att göra i vår ensamhet på ridbanan, hur vi än knatar på och vågar oss på tölt på raksträckorna så blir det inte mer än en halvtimme.

Menmen, en halvtimme är bättre än inget. Bygger ingen kondis, men stretchar kanske muskler och hjälper oss med kalibrering av det där som är oss.

Juppe är på lysande humör just nu.

Vet inte om det våra äktenskapliga gräl som gjort susen.

Det märks att han på något sätt tuffat på sig. Igen.

Baldur II har liiiiiite svårt att förstå att jag kommer in i hagen bara för att umgås med Juppe.

Han vill gärna haka på gemenskapen.

När jag sura människa sjasar bort Baldur II så kommer han listigt tassande bakom Juppes rygg.

Helt osynlig . . . 

Nu får gärna resten av isen försvinna.

Mycket är borta, så sjas med resten. Och så bygger vi på med härligt pudrig snö. Okej?

Jag brukar stå och titta på grabbarna för att försöka lista ut vem som bestämmer. Det är inte helt klart för mig i alla lägen (men jag ser ju inte när gossarna får mat).

Juppe hasade sig in i vindskyddet och gick för nära Frami som lade öronen bakåt och nafsade lite halvhjärtat.

Fengur stod parkerad i vindskyddet och var i vila-mode.

Och på hemväg från stallet fick jag se älgarna igen och eftersom jag sniglade i 50 så slapp jag krocka med ett rådjur som vände framför kylaren på bilen. Så nära en viltkrock har jag nog aldrig varit utan att det blev en olycka.

Fick ned farten rejält och skrek i bilen, tror faktiskt att det var det som fick rådjuret att vända. De verkar inte fatta det där med bilar, tänker att de borde undvika ljuskäglorna men icke. Oljud däremot vet de vad det är. Bra att ha bra volym på sitt ylande då.