Juppe och Baldur är ett radarpar. Kompisar som trivs tillsammans. Och båda har lika lätt för att få snöstyltor.
Vi började så fint på vägen upp mot Hallbo, men pållarna blev mer och mer olyckliga. I skogen var det troligtvis lite kallare och den slasksnö som bara släppte på grusvägen klibbade nu fast.
Ja. Ja.
Planer på skogstur fick skrotas, men avsuttna promenaden tillbaks till stallet var inte så dum den heller. Skönt att röra på sig, skönt med sällskap.
(Båda killarna har pussfläckar på mulen.
Det är dit man ska sikta.)
Sötnötar.
Och frid och lugn och ro tills den här grabben kände för att härja lite med kompisarna.
Det låter han numera bli när jag är i hagen i alla fall. Gott så.
Sicken surrumpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar