Jag är inte mätt - bara lite noga

Bingo i går igen! Inte bara en häst som glatt kommer traskande när jag gastar Juppe utan merparten av en flock.

Trivsamt.

I dag ska grabbarna flytta hem till gården och ordinarie hagen igen, tror det blir perfekt. Det är ont om gräs i sommarhagen på grund av den envisa torkan och så tror jag att grabbarna börjar få tråkigt.

Underbart att de får den här omväxlingen. Bortskämda små grisar är vad de är.

Jag får hjälp med flytten eftersom jag ska sitta på jobbet fram till nio i kväll. Hå, hå, ja, ja.

I går var jovialiske Juppe tillbaks. Inte antydan till hetsgnägg.

Och eftersom cykeln stod parkerad på källarbacken halvvägs till stallet så fanns det ju gott om tid att inspektera utbudet av ätbart längs vägkanten. Det bjuder jag på. Jag förstår hur gott och mysigt det är.

Juppe? Du är väl inte mätt? Väldigt vad du bläddrar bland växterna innan du tar ett strå.

Vad är det för fel med att vara noga med vad en stoppar i sig, sa Juppe.

Har du inte läst att kroppen är ett tempel, inte en soptunna.

Jag är väldigt förtjust i den där otroligt välbyggde, trevlige och lagom runda Juppe, sa Juppe. Han är värd det bästa!

Ja, och det verkar som det är lite slut på den varan just här. Jag var rädd för det.

Tur att Juppen inte åt något sekunda.

Vi spanade på avelsflocken. Fölen sov räv, mammorna såg utsjasade ut.

Vad blev du så uppe i varv för i förrgår, frågade jag Juppe.

? sa Juppe.

En Juppe möter alltid farorna modigt. Kor, ingen match. Spöket på åkern där det brukar stå plastbollar, ingen fara (förutom vissa dagar då spöket är väldigt högljutt, en Juppe har känsliga öron), lilla räven, ingen fara, fåglar, ingen fara, dovhjortar och älgar ingen fara. Nej. Jag kan inte komma på något som gör en Juppe rädd. Så vad pratar du om?

Vad är i förrgår förresten? Det låter lite gott. Smarrigt på något sätt, med många rrrrrr. Ge hit!

Sista natten i sommarhagen, tänk vad det går fort, sa jag till Juppe.

Kom så går vi då, sa Juppe. Fort, fort.

Bra spänst i magkliar-slyn i hagen. Slask!

Fast vi hann ingenstans innan killarna mötte upp och styrde mot grinden.

Ska vi kanske ta en liten promenad? sa Juppe. Hitta lite strån till lilla magen?

Näej, sa jag. Nu får du ge dig. Vi har ju precis varit iväg.

Ibland blir jag lite orolig för dig, sa Juppe.

Jag brydde mig inte om att svara på det (men kikade lite nöjt på att Juppe avlastade bakpartiet på benet med bandage - det kändes bra).

Och när åskmoln drog ihop sig över oss på hemvägen tyckte jag det blev otäckt och raskade på rejält. Då gjorde vi flera snygga travfattningar utan hemska, vidriga dippen. Det blev fattningar med bakkärran påkopplad.