Små steg mot ett bättre förhållande

Jag visste det. I dag stod jovialiske Juppe och väntade på mig vid grinden. Hade faktiskt nästan lite bråttom ut minsann.

Gräset är grönare osv.

Vi markarbetade oss och så red jag barbacka på det. Himla trivsamt. Sällis av Barbie fick vi också på ridbanan.

Det är nästan så en kan längta efter den där turbon ibland, den som Juppe startade när jag kavade mig av så otursamt. Men, men. Vi hade det trivsamt. Frustigt och trivsamt.

Nästa gång vi träffs kommer det att vara ett snäpp trevligare, sedan är vi nästan hemma i sommarens flow-mode. Det går inte att reparera Juppe-Bettina-maskineriet på något annat sätt än så här. Trivsamma saker som vi klarar med bravur båda två.

Eller i alla fall vet inte jag om något annat sätt.

Lustigt det där att ibland så spelar pölar ingen roll. Och ibland blir de liksom lite läbbiga.

- Ursäkta, sa Jovialiske Juppe. Jag hör inte mig själv tugga trivsamt när du stör mig. Så kan du låta bli är du snäll?

Ja, vad säger man?

Just det. Ingenting.

Vi stod där ett tag. Sedan dök den mest fantastiska regnbåge upp.

Här hade jag tänkt att hästen skulle stå, vackert inramad av regnbågens alla färger.

Här stod pållen och sög upp de sista stråna av stödfordringen av hö.

I morron jobbar jag till 19, då orkar en inte åka till en Juppe efter en tiotimmarsdag.

Men i övermorgon orkar en. Syns då Juppe!