Banklånet betalt - nu är kung Juppe bara min

Jag har inte varit så duktig att jag sparat för att kunna köpa häst. Jag köpte Juppe för 50 000 kronor och lånade hela summan hos banken.

Nu, fyra år senare är han min!

Och visst hade stallägaren i det första stallet jag och Juppe stod i rätt. Köpesumman är bara toppen på isberget.

Trots allt innebär ju ett banklån ändå en utgift per månad, så jag är nöjd nu när den utgiften är borta.

Jag tycker inte alls att man ska vara skraj för att ta lån för att köpa häst. Däremot är jag ju glad att jag har en stadig månadsinkomst, det har flugit iväg tusenlappar varje månad när Juppe var skadad och åkte skytteltrafik till kliniken.

Det klarade jag också. Det innebar att jag inte lade pengar på något annat de månaderna. Tur att en har en förstående mannenvän.

Vi har ungefär samma syn på livet mannenvännen och jag. Det är inte viktigt för oss med utlandsresor och dyra bilar. Det är viktigt med Juppar och annat som förgyller vardagen, som ger livskvalitet på ett annat plan.

Du är guld för mig Juppe, sa jag.

Jag vet, sa han.

Du betyder himla mycket för mig, fortsatte jag. Det är så spännande att knoga på och bli bättre både på markarbete och ridning tillsammans med dig.

Japp, sa Juppe.

Små segrar och aha-upplevelser både kring sin egen kropp och kring hur vi funkar ihop.

Jupp, sa Juppe.

Du, ska vi fira med en godis då? sa Juppe.

Jo, men det tar vi sen, när vi har jobbat sa jag.

Vad väntar vi på då?

Hoho?

Vänta, vänta, sa jag. Jag tycker det är så kul att fota, det kan du väl unna mig. Och jag tycker du klär i kronan jag köpte.

Visst, visst, visst, sa Juppe. Jag gillar i alla fall hur Barbie såg ut när hon fick på sig kronan för andra gången, he, he.

Ska vi gå in igen?

Hur ska du kunna skriva en bok när du inte ens kan välja ut en bild på Juppen? Jag blir ju förvisso bra på alla bilder, men ändå.

Såhär? Glitter i kronan och lite bekymrad blick, allt detta ansvar osv osv.

Du, jag tycker din ficka ser lite mager ut. Har du verkligen med dig tillräckligt med snacks?

Ärligt?

 Nu har du kört med blixt och utan.

Godis?

Herregud. Det tar aldrig slut.

 Allvarligt?

Utan grimma?

 Vaddå öronen framåt. Ja, jag har öron.

 Två godisar?

Två godisar, då blir det två öron framåt.

Hoppsan, där tog visst godiset slut i öronen.

Påfyllning tack.

Klart Juppen fick godis. Det gick jättebra att jobba på ridbanan, vi gjorde snygga travfattningar och hade det trivsamt. Faktiskt skönt att få vara på ridbanan igen. :-)

Juppe slapp också bandage på bakbenet. Nöjde mig med plåsterspray. Såret såg så fint och slutet ut.

 Och Juppe njöt av manlig samvaro (utan krona) i hagen.