När jag hämtade honom i hagen ville han inte möta upp. Han stod bredvid idolen Frami och kikade på mig. Frami fick hälsa först.
Eftersom det är hundra år sedan vi har kört markarbete på ridbanan gjorde vi det. Nu sitter verkligen slutorna, och att göra förvända sådana i hörn är inga problem.
20 minuters markarbete, lite bete och skutt in i stallet igen. Byte till styrenhet där fram, hjälm på mig och skutt ut på banan igen.
Juppe hängde godmodigt med. Vi fräste runt i tölt, men jag tycker inte att jag hörde det där riktigt rätt-taktiga ljudet. Och lite motigt är det att slappna av på volt. Hå, hå, ja, ja.
Blir bra när lektionerna börjar nästa vecka. Längtar. Vill att någon ryter åt mig och Juppe. Sätter fart på oss, får oss att jobba rätt.
Nåja. Ett litet leende bjöd han ju ändå på Juppe.
Vi har rätt lika form på våra underläppar nu, ho, ho.
Då kan ju inte jag vara sämre!
Underbar dag att vara ledig på. Cyklade till stallet i godan ro, i loj bris och solsken.
Jag skickar er båda en stor kram och tålamod inför fortsatta drabbningar... Inte kul när man börjar fundera på varför, vad och hur i en relation... Skönt att se era horsies i alla fall :). Dem blir ja glad över :!
SvaraRaderaTack! Vi älskar kramar! Jag blir inte ledsen när jag märker att det gnisslar - jag tar det mer som en påminnelse eller alarmklocka som visar att nu är det dags att se över något. Ibland vet jag inte vad detta något är. Nu tror jag det helt enkelt handlar om förtroende, att återskapa det. Sånt tycker jag är kul och utmanande, ibland tar jag hjälp av någon av de kloka tränare jag har runt mig. Så det låter kanske lite deppigt, men jag tar det inte så. Tålamod har vi båda två, framgång når man inte utan jobb. Jag tror jag har uttryckt mig klumpigt, jag är alltid säker på att Juppe och jag hör ihop på något sätt. Sedan är det upp till mig som matte att få det att fungera gnisselfritt - mer så. Tack för omtanken!
Radera