Ett nytt sår! Smäller av!

Snabelutrustning på. Jag vill inte sitta på Juppe förrän jag känner att han känns okej. Det var så läbbigt med snubbleriet i går.

Jag hade biffat upp mig mentalt. Inget pjolt. Inget pjask. Här ska jobbas!

Tur det. Hämtningen i hagen började med en lättare kontrovers med en av Juppes kompisar. Han tyckte minsann att han skulle ut och beta. NU. Det var bara att öppna grinden och så var det klart.

Grejen var ju att jag inte höll med.

Juppe stod och tittade på mig under halvsänkta ögonlock när jag hoppade upp och ned och skrek åt kompisen. Stampade i backen och gjorde utfall med vevande armar.

Dra åt h-e då, sa Juppes kompis och brakade iväg i galopp.

Snabbt som attans gick vi ut genom grinden och stängde ytterst, ytterst noga efter oss. Kompisen galopperade fram och tillbaka längs staketet och såg väl sådär glad ut. Juppe betade och såg väldans belåten ut.

Och vi jobbade. Juppe var lite snubblig på frambenen fortfarande, han måste ha gått och spänt sig. Men jag pjoskade inte. Pet, pet, pet på bakbenen - de skulle jobba. Till slut blev Juppe lite i gasen och spontantravade på volt. Väldigt fint! Inget dipp!

Vred upp svårighetsgraden ett snäpp, volt med störning av lättare backe. Det var då jag såg det. Ett nytt sår på samma jävla bakben.

Nej. Det var inte där i går. Ett prydligt snitt i huden av ett stick av något slag.

Vi avbröt träningen (mest för att jag fick hjärtklappning).

Det ser ändå fint ut, jag sprejade med plåsterspray och ska kolla såret noga i morron. Nu får det väl ändå vara nog?

Ytterligare en pållelina hade ett sår på halsen i stallet. Vad är det med både ilskna flugor och elektriska hästar? Är det vädret?

Vill ha höst! Nu!

Glada färger och pållar i lämpliga kläder för årstiden.