Livet har lärt mig att om en misslyckats två gånger genom att göra samma sak. Då vet man att gång tre slutar på samma sätt.
Jag velade mellan Mökkvi från Åleby och Háleggur från Hyndevad. Båda har samma pappa som min älskade Juppesnupp.
Nu har alltså Tinna åkt till Háleggur från Hyndevad för ett tredje försök att bli dräktig.
Hittade den här filmen där han rids av sin förra ägare:
Tinna fick en hormonspruta och blev skjutsad till Edeby gård av snälla Annica, hennes ägare.
Det känns så bra. På Edeby gård jobbar härliga Judit-Karin som red på Bäjeby förut. Både Tinna, jag och Annica frustar ikapp.
På Edeby får Tinna stå i stall om nätterna (kunde ha valt hage med andra ston) för att få extra inspiration och få njuta av utsikten av hingstar. Jojo. Så ska en dam av rang behandlas.
Nördade i worldfengur förstås. Och si. Nu är chansens för den trevliga färgen röd hela 50 procent. Och färgen "annan" lika hög, och förvirrande nog fanns där också brun och svart på vardera 25 procent. Det måste vara skäckgenen som ställer till det.
Och vet ni - skit samma vad det blir för färg. Háleggur har sin fars oändligt snälla ögon (ja, jag vet att jag borde kolla på ben, hals, manke och bog och allt vad det nu är) och söta öron.
Ett Juppehuvud.
Háleggur ska tydligen också vara en härligt personlig häst.
Om en är jädrigt petig kanske han ser ut att ha lite kort hals, men å andra sidan är Tinna en svan.
Nu känns det kul att hoppas igen.
Jag tror att det här känns bättre för Tinna. På Björsbo hamnade hon i en hage längst, längst bort från hingsten. Det tror jag inte är ultimat för ett sto som insatta betecknar som "hemlig" när det gäller när hon går i brunst. Och för ett sto med sådan integritet som Tinna är det heller inte bra att personerna som hanterar henne byts ut.
På Edeby tror jag på bingo.
Jadå. Det blir ju ny språngavgift och ny avelsavgift. Jag misstänker att det här blir det enda föl jag kommer att få vara med om att få vänta på. Det är värt det för mig.
Inte heller blir jag sur/förvivlad/arg över krumbukter och bakslag längs vägen. Jag noterar bara. Alltihop är spännande på något mysko sätt. Olika sätt att hålla hingst. Undersökning med ultraljud som börjar bli rutin. Rubbet.
Annars?
Hå, hå, ja, ja. All work and no play. Fast nu ljuger jag.
Onsdagslektionen jobbar jag kväll och missar alltså lektionen då. I går orkade jag åka till stallet efter en vanlig åttatimmarsdag på jobbet, lördagens tio timmar sög must och ork ur mig. Då blev det inget juppebesök.
Jag fick hoppa in i en barngrupp och rida lektion med Juppe i går. Så kul! Och så duktiga unga elever!
Vi lekte röda lyktan säger stopp (vi vann en omgång - inte alls för att det är viktigt, men så är det) och red på ovalen och tränade på kontroll av hästar medelst omridning av varandra. Så smart övning.
Om en Juppe var mätt efter rejäl höportion i stallet och hetsätning av gräs efter lektion?
Hå. Mätt. Hur stavar en till det?
Juppe gnisslade fram i grisepass i expressfart till unge Herr Barracudas hög direkt efter haginsläpp.
Inte hade han tid att se att det fanns flera orörda högar.
Eller är det kul att äta ihop med en kompis?
Nu längtar vi efter hovslagarbesöket på tisdag.
Och efter stubbåkrar. Vi längtar efter stubbåkrar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar