måndag 22 oktober 2018

Skritt för hela slanten


Jag kände på tävlingen att Juppe gick fram dåligt, flera domarkommentarer handlade också om dålig energi.

För mig blir det en väckarklocka (som jag kanske inte skulle behöva).

Juppe är inte riktigt lydig. Han är inte med mig.


I dag tog vi en vända på ridbanan. Bara i skritt.

Jag vill att Juppe ska knata på i skritten utan att jag ska behöva tjata med skänkeln.

Juppe var som en seg råtta.

Hu. Vi jobbade på i drygt en halvtimme, bara i skritt. Jag beordrade min hjärna att inte låta skänklar småtjata om bibehållen skritt, det blev en rejäl tillsägning istället när det behövdes.

En Juppe kan bli lite egensinnig, kan tycka att godis är en rättighet istället för en gåva till exempel.

Gulp. Vi var där i dag. Det blev ingen uppsittningsgodis. Han stod inte still (det har han inte gjort på ett par gånger). Nu är jag trött på det.

Jag vet att vi har tur. Vi har vår lilla procedur av äktenskapligt gräl där allt kommer att landa fint. Trots det tycker jag inte att det är kul. Men nu är vi på gång.

En Juppe som inte får uppsittningsgodis protesterar med en nacke som böjer sig som en sprättbåge, g-o-d-i-s!

I slutet av vår svettiga halvtimme gick det bra att skritta på volt med någorlunda temp och att göra skänkelvikningar där stegen inte går i stå.

Blä. Elände. Men nödvändigt.


4 kommentarer:

  1. Skrittpass är underskattade! Du underskattar dig själv lite också? �� Sluta ursäkta dig och sluta vara så hård mot dig själv ❤ jag tycker ni är toppen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha! Tack! Ja, jag får ofta höra det där att jag är hård mot mig själv. Meeeeen, man är ju som man är. Jag ställer kanske hårda krav, men mår inte dåligt av det. Jag vill bara vidare, typ. Och tack! Kram!

      Radera
  2. Kan bara hålla med ovanstående, älska skritt, tänk allt du vll kunna göra med din Juppe måste sitta i skritt först....själv kör jag skritt nu några dagar då den röda faran blev olydig på tävlingen och bara ville springa efter alla andra...neverendingstory....ständigkamp....kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack ja, ack ja. Visst vet en att allt måste sitta i skritt. Ha, ha. Så röda faran ville också springa efter kompisarna på tävlingen? Visst är det en härlig ständig kamp? Så himla kul i alla fall att två pålleruskar som haft bogskada båda tävlar och är piggelina. Ett under. Kram!

      Radera