Vi stärker vänstergaloppen och har det bra

Matilda red ju Juppe när jag linkade runt med färska skavsår. Efteråt rapporterade hon att det mesta går framåt för mig och Juppe.

Det vi ska sikta på att stärka extra nu är vänster galopp.

Så det gjorde vi igår. Vi svischade fram på grusvägen och jag gjorde verkligen mitt bästa för att vara säker på att få just vänster galopp. Juppe fick böja sig rejält till höger och så - pang iväg!

Jag kan fortfarande få en ilning av den där ridskräcken ibland.

Som en kall vind som virvlar runt ryggraden.

Men - det skiter vi i.

Min kompromiss med ridrädsleriet är att gå förbi "läbbiga allén" och en gårdsbild som är rätt trång och rörig.

Sedan sitter jag upp.

Jag kan leva med det.

Juppe som är en otroligt smart häst har greppat att jag är rädd när jag sjunger.

När jag sjunger har det motsatt effekt på mig Juppe, han stelnar till och tänker - vadfalls?

Så jag försöker faktiskt hålla klaffen numera när vi rider.

Röstkommandon använder jag såklart och ungefär tusen synonymer till ordet bra som i Juppes öron låter som tvärnit för att få godis.

Nu njuter vi båda två av att galoppera. Juppe frustar titt som tätt.

När jag ber honom ta i ännu lite mer i galoppen tycker jag att det låter som han joddlar.

Vi har förresten fått nya tyska följare på instagram jag och Juppe. Efter den där filmen när jag försökte trutta i ett jakthorn så följs vi numera av: jagdhornblaesergruppeammerland.

Hjälp.

Måste öva mer.

Jag älskar de där jakthornstutarna från Tyskland, sa Juppe som älskar sociala medier överlag och dyrkan av en Juppe mest av allt.

Idag gick vi först en promenad i fantastiskt tät dimma.

Sedan satte jag mig på ryggen (hjälm på förstås) på Juppe på ridbanan och tutade så gott jag kunde.

Det är bara att stå ut, sa Juppe.

För fansens skull.

Inga problem alls att sitta på ryggen av en snuppelupp utan styrenhet och sadel och trutta i ett jakthorn.

Men vänta, vänta.

Juppe träffade nya hovisen i dag också. Fötterna blev jättefina och killen godkänd, Juppe lutade huvudet mot hans rygg när det var dags för filning. Ah, skönt.