Öka farten i tölten - och erövra kroppsdelar

Å vad bra det är att ha en Matilda i sitt liv.

Två själar (tre hoppas jag ju på) - en tanke.

Det är dags att öka farten i tölten. Vi vill ha ökad tölt.

Fasiken vad svårt det är. Juppe rollar och smiter både här och där, eller använder ett bakben lite mindre åtminstone.

Tant Barbro som var Matildas fortskaffningsmedel såg löv i skogen (löv! Ihhhh! De var inte där sist hon kollade!) och blev lite på tårna.

Jättebra faktiskt. För jag blev lite vispig i magen, men inte mer än att jag faktiskt orkade hålla styr på mig och Juppen.

Dessutom lyckades jag hålla mig alert nog att hålla hjärnan och kroppen igång hela ridpasset ut.

Fattar inte hur Matilda orkar riktigt. Jag gör ju samma fel gång, på gång, på gång, på gång.

Plocka, och ge efter. Inte segdra. Bettina - händerna! Handlederna vissnar liksom.

Men - å andra sidan erövrade jag faktiskt makten över min rumpa i somras.

Jag sitter ned i avsaktningar och halter, liksom i igångsättningar och under arbetets gång (för det mesta).

En får inte glömma det. Att en har en rumpa som faktiskt lyder för det mesta.

Å andra sidan orkar ju faktiskt jag och Juppe, gång på gång på gång på gång.

Vilka fantastiska stora och vänliga djur de är våra hästar, som ställer upp på våra ambitioner och gör sitt bästa. Ja, ja. Det innebär ju att den där piloten får trixa och joxa lite, men det är väl inte mer än man kan begära.

Jag är så jädra pepp på att träna nu. Hoppas Juppe får lite mer fart nu när det blir kallare. Och hoppas att det dyker upp lite roliga tävlingar att åka på. Hoppas vi får upp farten i tölten.