Vi har nog inte övat på vänster galopp trots allt

Uterittslektion i går för bästa Matilda.

Både jag och Juppe älskar våra åkerkanter, när älgjakten är pausad går det att rida där.

Matilda red Mackan.

Jag får lite dåligt samvete när jag märker hur GLAD Juppe blir när han får ösa.

Visst, han blir en svettig och flåsig och trött häst, men hela hans kropp känns vildhästglad.

Jag med för den delen, det smittar det också. Måste våga ösa mer på egen hand.

Inte fasen har jag och Juppe fått till vänster galopp på egen hand. Den kändes helunderlig och styltig, Juppe har smygit fram i höger och lurat mig. Nu vet jag.

Nu ska vi öva.

Inte heller har jag övat på ökad tölt. Jag är för mesig.

Trodde inte det var så mycket kräm kvar i Juppe på hemväg. Hå.

Vi låg och rollade mot galopp och jag fick verkligen öva på att ta och ge, ta och ge för att hämta hem Joopisen.

Det gick sådär, men kul hade vi.

Det är väl så här det måste vara, vi måste fatta båda två vad det är vi ska öva på. Ha, ha, så långsamt allt går framåt, tänker jag ibland. Och så tänker jag omedelbart - vilken tur jag har som får åka till stallet och fina kompisen och ha svåra, nya saker att öva på. På en häst som håller för det, och som vill.

Vi kommer aldrig att bli "färdiga". Sådan tur vi har.

Fantastiska bilder som vanligt ur Rijksmuseums samlingar.