Skritt för hela slanten

Jag kände på tävlingen att Juppe gick fram dåligt, flera domarkommentarer handlade också om dålig energi.

För mig blir det en väckarklocka (som jag kanske inte skulle behöva).

Juppe är inte riktigt lydig. Han är inte med mig.

I dag tog vi en vända på ridbanan. Bara i skritt.

Jag vill att Juppe ska knata på i skritten utan att jag ska behöva tjata med skänkeln.

Juppe var som en seg råtta.

Hu. Vi jobbade på i drygt en halvtimme, bara i skritt. Jag beordrade min hjärna att inte låta skänklar småtjata om bibehållen skritt, det blev en rejäl tillsägning istället när det behövdes.

En Juppe kan bli lite egensinnig, kan tycka att godis är en rättighet istället för en gåva till exempel.

Gulp. Vi var där i dag. Det blev ingen uppsittningsgodis. Han stod inte still (det har han inte gjort på ett par gånger). Nu är jag trött på det.

Jag vet att vi har tur. Vi har vår lilla procedur av äktenskapligt gräl där allt kommer att landa fint. Trots det tycker jag inte att det är kul. Men nu är vi på gång.

En Juppe som inte får uppsittningsgodis protesterar med en nacke som böjer sig som en sprättbåge, g-o-d-i-s!

I slutet av vår svettiga halvtimme gick det bra att skritta på volt med någorlunda temp och att göra skänkelvikningar där stegen inte går i stå.

Blä. Elände. Men nödvändigt.