Stall- och tävlingskompisen Jessica och jag räknade ut att vi lik förbaskat skulle behöva vara i stallet vid 6 på morgonen (nja, lite senare för mig - för jag skulle inte måla min häst till en zebra).
Strömsholm där tävlingen hölls ligger ungefär en timme från Bäjeby.
(Det är INTE lätt att få ansiktsfärg att fästa på en Juppemule. Inte sjutton syns det att han har en rävnos? Och morrhår?)
Juppe överraskade mig igen.
Ur transporten kom en ganska biffig Juppe. Som gnäggade gällt på allt och alla.
Jag som trodde att han kanske skulle vara lite seg.
Seg! Seg!
Vrålade Juppe med falsetten.
Nu tar vi dom!
Phuäh. Gud ske lov och pris för hjälp av groom att hålla emot stigbygeln när jag skulle upp på ryggen av min räv. Eländesstövlarna är inte smidiga. Juppen var på tårna.
Men - inte mer på tårna än att han klarade av att möta människor utklädda i lejondräkter till häst, en häst utklädd till Pumba (med Timon på ryggen - de vann utklädningsdelen välförtjänt), ridande pandor - och ha en målad zebra som kompis. Tror vi blev en 15-16 ekipage ändå.
Vad gör man när kompisen går upp i falsett?
Jag sa nä, nä och försökte få både mig och pålle att komma ihåg lite uppvärmningstrick. Skänkelvikning till exempel. Uppvärmningen skedde på en passraka och på en pyttig collecting ring.
Inte sjutton tänkte jag lägga en galoppfattning på den där typen. Jag vet inte var vi skulle ha fått stopp.
Men första tävlingstölten blev bra och traven kändes riktigt fin (valde det istället för galopp).
Och så fick vi rida i A-final! Så glad och förvånad jag blev.
Där gick liksom luften ur mig.
Juppe var lite mer med mig när det var dags för finalen, men då var min hjärna mos.
Den vandrade iväg igen på små promenader. Är det här tölt? Vad gör vi nu? Tar det aldrig slut?
Juppe var grymt nöjd när han sträckte upp sig för att ta emot sin rosett. Vi hamnade sist i a-finalen.
Jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd.
Juppe känns som om han visserligen behöver skickas till uppfostringsanstalt - men utöver det så känns han så stark. Jag behövde aldrig tvivla på om han skulle orka med.
Vår skräckgångart trav fattade vi utan att ens reflektera över det. Ha!
Nu ska vi hem och öva inför hösttävlingen på Björsbo. Nu tar vi dom!
Vi träffade trevliga bloggläsare på tävlingen också. Läsare som faktiskt har följt Juppesnuppen och mig över eländiga år med skador. Och nu kan vi åka på tanttölt och skrika i falsett. Det är stort.
Och inte slet någon mig av ryggen på Juppe och vrålade djurplågare heller (skräckfantasi).
Så underbart det är med islandshästföreningar som orkar att ordna den här typen av tävlingar. Tio ton gott humör och en chans att prova på ovalen (och visa upp färdigheter vid symaskinen).
Så här började dagen:
Mumsa hö, mumsa hö.
Matte virrar runt, virrar runt och packar saker.
Mumsa hö, mumsa hö.
Matte blandar färg?
Jaha. Jag ska målas som en zebra?
Okej då.
Det får gå det också.
OCH - dagens happening i avelsflocken:
Titania hade smitit ut ur avelsflockens hage!
Tydligen var det någon liten glipa vid grinden eller något som satt lite löst, det är redan lagat / fixat.
Den unga damen var inte alls nöjd. Det kändes nog ensamt där ute.
På ena sidan lilla grusvägen stod korna och var upprörda tydligen och på andra sidan vägen stod mamma och skällde.
Hoppas nu att fröken Sprakenfåle lär sig att det är skönt att vara i mammas hage och ingen annanstans.
Bra med stallisar som upptäcker små fölfröknar på studs också.
Grattis! ����
SvaraRaderaTack! :-D
Radera