Näej, ni får säga vad ni vill. Trösta och säga att du bara inbillar dig. Jag VET. Jag vet när Juppe ger mig de där blickarna under halvsänkta ögonlock.
När han blir som en skänkeldöv ridskoleponny på ovalen.
I dag körde jag markarbete. Det tycker vi är kul i vanliga fall. I dag var det mest spännande när Juppe kände doften av död hare. Stallkissemissen hade släpat fram en död hare och lagt i kanten av ridbanan.
Då vaknade pållen till. Lite.
Skänkeldöv ponny!
Vad f-n, sa Juppe. Jag är ingen dj-la ponny.
Jag sa SOM, sa jag då.
Lika tjurig jag.
Tjurig som i besviken på mig själv. Man ska ju vara intressant för sin häst. Nu är jag bara en grå, blaskig tant.
Men tanter är faktiskt bästa sortens människor. Finns i alla typer av kön, så det är inte det. Det är mer en mental inställning. Man greppar sin mentala, bastanta beiga handväska och köttar på.
Gör det som måste göras.
Jag stirrade vildsint på fyra sockerbitar som stod på ridbanan. Kan vi från ryggen så kan vi från backen.
Så är det bara.
Juppe ba: vad i helvete. Tanten springer. Gör halvhalt, slänger sig åt sidan i en öööööhhhh, nu ska vi se, hon vänder sig över sin bastanta röv, så det måste vara en bakdelsvändning.
KOLLA IN MIG HÄR DÅ! JAG KAN OCKSÅ!
Klart han kunde. Ha!
Då blev Juppeögonen lite snällare igen.
Nu känns det roligare att hämta snuppeluppen i morgon igen. Då jädrar ska vi kötta. Med något. Oklart vad, men vi ska kötta.
Kötta?
Själv vill jag ha GODIS. GE MIG EN GODIS. DET ÄR INGEN GÅVA, BARA GE HIT!
Okej, okej, okej.
Skojar bara, jag menar att jag lyfter ett ben så får jag två kilo godis.
Ähum, sa jag.
Vore ju kul om jag fick vara med och bestämma vad det är som gör att en liten godis kan trilla fram ur fickan.
Jag är ingen PONNY, sa Juppe igen.
Tror han behöver en genomkörar-omgång. En riktigt svettig tur helt enkelt.
Ska minsann höra efter med den där Matilda också när hon kan ge uterittslektioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar