Sötaste köttbullen på jordklotet

Tänk att man kan bli så kär i en sån där liten en.

Förlåt alla, men jag tycker hon ser ut som en köttbulle med fårpäls. Helt underbar förstås.

Det är tamejruttan inte så lätt att komma åt att fota Titania.

Hon är omgärdad av barnvakter, mamma Tinna står oftast i sina egna tankar.

Kolla Titanias klotrunda lilla mage. Å, det känns så bra att hon är rustad för vintern när den nu vill komma.

Längtar efter att få köra runt med fingrarna i hennes fölpäls igen. Tur att jag har sådan respekt för Tinna och de andra hästarna i hagen annars hade jag flyttat in. Bra för alla tror jag.

Alla barnvakter bara - nej vet du vad! Sjas!

Fota mig istället.

Jag kikar och kikar och kikar på Titanias ansikte. Där har fölpälsen släppt och jag tycker nog att det ser ut som att hon fått behålla sitt lilla "storkbett" med vita strån i pannan.

Snälla, låt henne ha några vita strån i pannan. Då hittar jag henne i hagen när hon blir stor kanske.

Annars?

Vinka, Anna, jag och Juppe fick en härlig skogspromenad. Tänk att det är första november och det var så varmt att jag höll på att avlida i underställ och tunn sommarjacka.

Lite läbbigt är det allt att det är så varmt i november, även om vi njuter.

Sedan såg vi två glada:

Lisbeth och hennes sprillans nyköpta pålle.

Ska bli så kul att följa dem. Vilken man! Och vit pussfläck på mulen.