Vi är mördar-racer-tanter!

Japp. I går kväll var det dags för årliga eventet Bäjebys skoj-påsktävling. Det är ju jättekul att tävla. Skoj alltså.

Men det viktiga är att vinna. V-I-N-N-A. Tur att mina tanter i ridgruppen är med mig i tänket.

Tror att vi har en fin chans faktiskt. Hela laget levererade (som väntat). Nästa vecka får vi veta.

De är så fina grabbarna när de står och solar i sin skogsbacke i kvällssolen. Frid och harmoni.

Lektion i går betyder markarbete i dag. Värmen dröjde sig kvar, jag och Juppe tog beslutet att fiffa Juppe utomhus för första gången i år.

Så härligt.

Vi blev nästan så lata att vi lät bli att markarbeta. Plikttrogna som vi är gjorde vi det i alla fall.

Vi klev runt på stallbacken och tränade på spansk skitt. Det går sådär, i alla fall för Juppe. Jag föregår med gott exempel och kliver som en PRE hingst bredvid min kompis. Han tittar tyvärr lite för ointresserat på mig och böjer benet till en räka.

Men vi har det bra. Och Juppe har inget emot att jag går tätt bredvid och sprätter. Det är en bra sak.

Tillbaks i hagen var han liksom lite extra begiven på sötsaker. Och så var de slut.

Det var svårt att ta in.

Trötta kompisarna tycker alltid att det är roligt när jag dyker upp och vaknar till liv.

Hörru godismaskinen? Är du trasig?

En Juppes ögon är alltid så levande och vackra.

Det syns hur det gnisslar i hjärnkontoret.

Kusin Frami (fuxen) är en av dem som tycker attt jag är en trevlig typ.

Han är aldrig påträngande, utan mer av farbroderligt övervakande i sin roll som ledare.

I hans kölvatten kom en hel bukett av nyfikna fyrbenta.

Frami nöjt: det gjorde jag bra.

Kombattanten: hä, hä. Där försvann Frami nöjt kliande sig på bröstet. Nu ska här nosas.

Juppe: herregud. Godismaskinen är verkligen trasig på riktigt.

De sista resterna av vinterskägget borstades till silke i dag. 

Juppe: hö, hö, hö. Men rolig är hon i alla fall. Silke.