(Gnissel, gnissel, gnissel i Juppes hjärnkontor)
Jepp. Vi körde på ovalen en liten snutt i kväll.
Vi var bra. Jag stod upp i galoppen och gjorde Juppe så förvirrad att han fick motorstopp.
Annars var vi jättebra, men lite pälsfällningssega båda två. Jag för att det är en tidig vecka, går upp 05.00 pip och har lite svårt att fatta att dagen kanske ska bli kortare i andra änden då.
Glömde stänga av ridappen, men tror vi var i farten ungefär en halvtimme sisådär.
Ett leende! Det brukar alltid säga pling i form av en godis!
Muhuhuhuhu, jag visste det . . .
Ett STÖRRE LEENDE = större godis?
Vildsint? Näej. Försiktigt småleende då?
Baklängessartomortal?
Blä, vad jobbig hon är. Det är ju bara att mata in godisarna.
Gullig överläpp. Det går alltid hem. Klappa kameran försiktigt.
Och jag borstar och borstar.
Nu är underullen på väg att försvinna, långa hårstrån vajar lite förskräckt och glest.
Sådär snyggt tycker jag. Men jag gläds åt Juppes jämnt musklade bog. Två exakt lika stora bullar där fram. Så lättad, så nöjd.
Klia, klia. Klura, klura.
Kan du inte bara ge hit?
Ett kilo sisådär känns lagom.
Mjahaja. Middag två i antågande.
Matte, vi låter de andra slåss om maten, så går vi dit och tar varsin hög sedan.
Nu känns lagom.
Ah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar