Galopp utan bus i löslongering - fina grejer!

Jag är så glad att min personliga häst faktiskt vill jobba med mig. Jo, jo. Första besöket i lilla specialhagen var ju så spännande att det blev superbrallebus.

Men i dag var vi ju liksom bekanta med omgivningarna. Jag hoppades nästan på lite mer sprall, men si det ville inte Juppe.

Han tyckte att vi kunde jobba lite lagom. Inte ta ut sig för mycket. Kanske gosa lite?

Smack, smack, smack betyder nog backa. Jag vill att det betyder backa, sa Juppe.

Men det betydde inte backa. Jag vill verkligen att jag och Juppe ska kunna jobba på en volt utan att vi blir hysteriska inombords, båda två.

Helst ska Juppe heller inte trava som en badanka utan jobba rätt, till slut var det ändå en ganska avslappnad Juppe som knogade på.

Och allra, allra bäst av allt. Juppe bjöd faktiskt på galopp i båda varven.

Helt mild i ögonen var han inte min kompis, så vi gjorde lite krulledutter nära mig ibland för att påminna honom om vem som har koll på hans baktassar.

Det är jag det nämligen.

Jag har lättare att fatta när jag är för mesig från backen än uppsuttet.

Och jodå, jag hör hur jag låter på filmerna, he, he. Men jag gav mig inte, det är huvudsaken.

Den här gången fick faktiskt Juppe jobba en halvtimme sisådär, han blev rejält flåsig och lite sur på mig för att det skulle slitas och släpas så in i bängen.

Jag är glad över att han faktiskt håller sig på en volt runt mig utan att ha en lina som tvingar honom till det. Och jag är allra, allra mest glad över det där med galoppen. Det har blivit lite knas mellan oss när jag ber om galopp nämligen.

Juppe tar det som en förolämpning och gör tjurrusningar. Målet är en ruuuuund och fin och aaaaavslappnad galopp i en volang runt mig. Det ska gå. Så det så.

Snygg-Juppe.

Bjuder på den här suddiga bilden också, bara för att jag var så himla nöjd med att han ställde sig exakt jämt av sig själv.

Han är så duktig min Juppe!

Jag vet. Kom med något nytt.