Vågade inte ösa - men vi är bra ändå

Baldur och hans nya kompis pippifågeln gick och sprätte i hagen när jag kom till stallet i dag.

De här två var i särklass piggast av hela högen.

Juppe bara, zzzzzzz.

Vaddå Juppe? Vem är det?

Juppe och jag var ganska bra ändå i dag. Jag borstade bort lite av hans lösa vackra röda hårtstrån. Juppe var lite fjompig i stallet, stirrade mot dörren.

Till slut kände jag att det smittade lite, jag blev irriterad. Och sedan bekymrad.

Vid bekymmer - gå ut till ridbanan, tänkte jag. Vi frustade båda två. Juppe var tämligen seg får en ju säga.

Det enda jag ville vara att ta mig ned till vall som vi får rida på nu när den är snötäckt. Men si, där började tvivlen gnaga igen. Jag hoppade av min kompis och så promenerade vi ned. Tänkte att ja, ja. Blir det markarbete är det heller inte dumt.

Juppe stirrade i fasa mot husen tvärs över vallen. Suck, tänkte jag. Och så var vi trots allt lite duktiga med markarbete i den djupa snön.

Vände mot ovalen i stället, det är också ett tryggt ställe att hålla till på. Där var vi snudd på jädrigt bra.

Hå, hå, ja, ja. Det bidde 45 minuter sisådär. Önskade att jag vågat rida på vallen, men det får bli en annan dag. Ska be vilda Matilda att rida Juppe på lite nya ställen, det är så jobbigt med den där tittigheten. En tittighet som jag tror är lathet i vissa fall, men vad vet en.

Men Juppe, gå och drick vatten istället för att slicka snö. Det är inte långt till vattnet

Stå fullständigt still sa Safir. Nu äntligen, äntligen lilla tant ska jag få nosa på dig.

Lite svettig blev han min kompis, men så himla mycket töltade vi inte. Juppe såg helt slut ut.

Tjohoooo, sa Safir när Juppe lite håglöst gnafsade efter honom.

Sedan tog orken slut.

I morron får vi kanske sällis av Vinka. Det blir bra. Ska se om vi kanske kan rida på vallen då. Om vi inte hittar på annat bus.