Bak-dels-vänd-ning

Ikväll kändes vi verkligen som ett team. Så härligt med lektion, och jag som var så trött innan.

Vi behöver det här, både jag och Juppe. Vi behöver hjärngympan.

Fasen innan vi fick till det där med bakdelsvändning. Att yttre skänkeln ska lite fram för att hjälpa till att putta på bogen, galet. Hela kroppen stretade emot.

I centrerad ridning tänker man att man lite stadigt och fint räcker över en bricka åt det hållet man ska vända. Sträckta tyglar och armar i fin vinkel och varken lyfta eller höjda utan de där champagneglasen (ärvda glasen med slipad dekor) ska stå kvar på brickan.

Fiffigt. Det blir så tydligt för hästen.

Om man gör rätt.

Uj. Vi fick ta det lite i omgångar, med halvhalter emellan (när min hjärna kunde lista ut det).

På slutet hade polletterna trillat ned hos både mig och Juppe, vi blev lika ivriga båda två i jobbet. Det är nog den känslan jag älskar allra mest. Känslan av att vara med i ett lag.

Bilden? Jajamensan. Töltaren.

Så här såg det ut när vi fotades av Töltaren.

Så här såg bild två ut som jag lade ut.

En av bilderna blev repostade på Horses of Iceland, den här.