Vi har varit på kurs - wohoooooo!

Tog jag ett kort på hjältehästen när han stod och såg cool ut i släpet? Näej.

Men så här såg han och kompisen Ess ut när de landat på Harby gård i Upplands Väsby.

Ja, jag erkänner. Jag sov dåligt, vred och vände på mig och tänkte på det där med att kompisen skulle åka transport.

Tänkte att: ja, ja. Går han inte på så är det så. Då skiter vi i kursen helt enkelt.

Juppe gick på utan att blinka i morse.

Vi red för en tjej som heter Amanda Andersson som kör frihetsdressyr.

Så intressant och lite krockigt i huvudet. Skönt när det krockar, då måste en tänka över vad man tror att man kan egentligen.

Juppe var rejält i gasen. Det märktes att det var länge sedan vi var ute på äventyr. Gård i Stockholm = rejält med trafik inom syn/hörhåll, folk och fä överallt.

Vi som varit så coola på tävling. Nu var allt värt att titta på.

Tur kanske att Juppe slapp den här attraktionen.

Å andra sidan. Älgar har vi ju sett och ingen av hästarna verkade bry sig ett skvatt.

På lektion nummer ett fick jag gudskelov briljera lite, jag har tydligen rätt bra koll på var Juppe har sina bakben. Det var som attans.

Pass två tänkte jag först galoppera barbacka, men Juppe var liksom lite uppe i varv. Det blev volter istället. Och ett nytt sätt att ta sig an det där med att få Juppe som en snygg banan.

Amanda ville att jag skulle tänka bog in istället för inre bakben in och ta tyngd som jag är lite van att tänka från straightness.

När man tänker bog in så böjer man hästens kropp så gott det går, inte bara halsen.

Så. Jädra. Klurigt.

Korta bitar fick vi till det. Och jo, jag tror jag förstår nyttan / idén bakom det.

Ska bli kul att få testa i lugn och ro hemma, flytta bog. Häpp.

Och så lite fluff-bilder på Juppe bara för att han är så snygg:

Jag älskar känslan av när Juppe är i balans. Bitvis, bitvis är vi på g. Det känner jag.

Om Juppe gick på transporten hem också?

JA. Där var det lite tveksamt om han verkligen ville hem, men jag stod och resonerade lite med honom, och jaha. Det vore lite skönt ändå.

Vågen ärligt talat.

Juppe såg så jädra nöjd ut när han kom hem. Väldigt storögd, men nöjd och inte ett dugg nervositetssvettig. Så kul att kunna bjuda honom på en kul utflykt (=inte till klinik).

Och ja. Jag fick höra det igen i dag. Det syns inte på Juppe att han har en skada. Inte ett dugg. Nu ska jag skärpa mig. Försöka njuta mer av att bara rida på en häst som känner sig stark och vacker och som är det.