Blöt inpå bara skinnet

Juppe trodde inte att det var SANT när jag dök upp vid grinden efter två jobbdagars bortavaro.

Jag behöver aldrig gå en meter i lervällingen. Min kompis kommer till mig. Då får jag dåligt samvete för att jag skrev det jag gjorde i förra inlägget.

Jösses så det har regnat, både på längden och tvären. Blåst ruskat och haft sig.

Juppe var orolig men i takt med intag av höstrån så avtog trollhalten i stallet från måttlig till mojnande.

Vi väntade på hovis som skulle landa på Arlande efter ett besök i Holland?

Hovisens flygkarma är dålig. Det är klart det blev förseningar.

Det gör faktiskt inte ett enda dugg. Jag och Juppe pratade om livet och det och så. Jag fick dåligt samvete för att jag ringt lite tidigt till hovis kanske. Men så kikade jag lite närmare på hovarna, eller andra vinklar?

Då kom bananerna fram.

Ska bli så skönt att få tillbaks hopplöse hovisen som reser och far - men som uppväger det med social kompetens, guldhjärta och två par öron. En matte får ha både frågor och åsikter. Hurra.

Ska aldrig byta igen. Orkar inte med tvära typer som inte kan diskutera eller som bemöter frågan om Juppe kanske kan få sidokappor bak med - jag vägrar. Utan förklaring.

Jag misstänker att det är jävligt jobbigt att Juppe ibland trampar av sig en sko då, men ändå sliter en sin tå naturligt - och får en god överrrullning. Men vad vet jag när exhovisen inte förklarar sig.

Bah.

Vi vill ha en hovis det går att prata med även om han ibland befinner sig i Katmandu eller Delhi.

Vi får lösa det.

På bilden här ovanför och nedanför tycker jag att min känsla av att Juppe fått ankfötter syns.

Juppe mumsade i sig två välfyllda påsar med hö. I takt med varje tugga kom min godmodige Juppe fram. Det tog slut på troll och världen blev en vänlig plats.

Jag hör absolut inte till skaran av mattar som tänker att hästen fryser/går under/blir en isglass bara för att det regnar.

Jag har sett Juppe föredra ösregn framför regnskyddet så det tänker köper inte jag. Men - i dag var han uppenbart bottenfrusen.

Gjorde specialen - drog isär hans päls i en bena för att njuta av goretex-effekten. Blött utanpå, men snustorrt mot skinnet.

I dag fick jag en chock! Det var blött ned till skinnet. Juppe håller nog på med att tillverka både underull och päls för vinter fortfarande. Han brukar vara ett goretextroll.

Nu förstod jag att han var frusen. Stackars plutt. Vi (Juppe) åt mer hö och pratade om livet.

Hopp ut i hagen med en Juppe som var vid mer gott mod.

Lite gos och så gick han med raka steg mot vindskyddet och fri lejd mot regn.

Fengur hade tagit regnskyddet i besittning och körde en mycket ilsken bakdel och sparkande bakben mot Juppe.

Han tror nog att det inte finns plats för mer än två halmätande gäster i vindskyddet. Han är än så länge lite vid sidan om av kompisgänget, när jag har kikat i alla fall.

Juppe kikade förvånat på kompisen och gav upp.

Ut i regnet och sälla sig till övriga flocken. Tror ändå det kändes helt okej med magen full av hö.

Pussmule.

Och ja, med tanke på förra inlägget. Lite skönt kändes det att inte behöva klura ut vad vi skulle hitta på för träning i dag. Mys räckte och - behövdes.