Vi värmde upp på ridbanan och jag tog till alla konster jag kunde för att få med mig Juppes bakben.
Näej. Hjälpte inte.
På ridbanan blev det hemsk trav där benen klonkade hela tiden (gråtfärdig). På ovalen blev det galoppfattningar som Juppe i och för sig tog fint, men när jag tänkte att han kunde få gå ett varv för att få lite kondis och tycka att det var roligt på väg mot stallet så försvann bakbenen. De liksom bara sladdade ut (blanka ögon på mig).
Motorstopp hela tiden. Skritten på lång tygel tog liksom slut.
Vi försökte och försökte och försökte. När vi fått galopp ett varv som kändes nästan okej slutade vi. Då hoppade jag av och så gick jag bredvid i två varv på ovalen. Sedan fick Juppe ÄTA. Han var nöjd i alla fall.
Jag kände mig bara riktigt, riktig dålig. Usel. Blä. Noll verktyg i verktygslådan tydligen.
Vill inte att Juppe ska lida när jag känner mig usel, så plockade fram bjällerkransen jag köpte förra året. Tänkte vi skulle terrorisera med den på till årets julkadrilj.
Läbbig?
Näe, sa Juppe som fick ännu mer beröm förstås.
Var det därifrån min två sekunders julfeelis kom just! :) Helt fantastiskt, även om det spöregnar ute... Tråkigt annars med sämre dagar, men de lär oss väl nåt också, får oss kanske att ta ett steg tillbaka och se var vi tappade tråden, eller så märker vi nåt annat viktigt som vi inte annars skulle tänkt på om allt bara gått på som vanligt. Vilken tur att du kom på det där med bjällrorna! Det var ju ett reserv-verktyg! Som troligen gav lite positiva öronviftningar :). Ha det gott!!!
SvaraRaderaTack! Ja, busidéer fattas oss icke. Det är en tröst. Och jag fick lite skäll i stallet sedan av ögon som sett oss på ovalen. Juppe gick i fin form och tog fattningar fint. Det satt väl kanske en ovanligt grinig tant på hans rygg som inte var nöjd med mycket, varken hos sig själv eller hästen. Hu.
Radera