Juppe mötte inte upp vid grinden i dag. Han och grabbarna hade fullt upp med att flirta med brudarna i grannhagen.
Vi hade dejt med en brud för NH-träning, alltså natural horsemanship.
Vi hittar på lite allt möjligt. Jag hittade mjuka och bitvänliga koner på Biltema, tänkta för fotbollsträning. De högg jag med, och en rockring och Juppes mjuka boll.
Det där med att gå på en presenning tycker inte Juppe är särskilt spännande längre. Det var inte ens särskilt spännande att backa och fastna lite med hovarna.
Pulsen gick däremot upp när vi släpade en kasse med tomburkar efter oss i ett långt rep. Det gick jättebra när kassen var rakt bakom, men när vi svängde och kassen liksom började nafsa i Juppes rumpa - då var det läbbigt.
Fast inte studsa runt och skrika hjälp-läbbigt. Mer anklagande blick och jag flyttar genast min rumpa bort från monstret-läbbigt.
Det tog Juppe tre försök att förstå att han skulle plocka upp en kon med munnen och ge den till mig (nåja, lyfta upp i alla fall så att jag kunde ta den). Ha! Grabben ÄR ett geni!
Han är så smart och kräver faktiskt att få klura på saker, varken Juppe eller jag är glada i våra själar om vardagen inte innehåller lite utmaningar.
Det är klart en häst kan lära sig apport! I alla fall en Juppe, det blir nästa steg.
Barbie tyckte Juppes boll var ganska läskig. Men till slut stod hon still och höll koll på bollen när vi kastade gris. Bollen är fylld med fluff och är sydd i tyg. En snäll boll med andra ord.
Vilka är bäst? Klapp-klapp-klapp - mig själv! (som en jobbarkompis brukar vråla framför datorn när något går bra).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar