Nyskodd med kort tå - från myggjagare till ballerina

Ah. Hovslagare ska vara långa och böjliga, säger Juppe. Den här får en så behaglig böj på ryggen när han fixar framhovarna.

Tur att jag har slutat att skämmas för det mesta här i livet, bland annat Juppes bortskämdhetsolater.

Juppe lutade huvudet mot hovis rygg, hans huvud guppade med i varje tag med raspen. Det såg för festligt ut (aj, aj, ryggen kan jag ha sympati med).

Jag är en petig typ. Är jag inte nöjd med hur Juppe skos så byter jag hovis. Basta.

Nu ska vi se, först hade vi Sigfus tills den rackaren flyttade till Island. Sedan en kvinna som slog rekord i snabbskoning. En katastrof till hovis som tyvärr förstörde Juppes hovar för lång tid. Och så ytterligare en hovis som nog kan sitt hantverk, men som är helt oförmögen att lyssna på vad kunden vill ha.

Så: Här är han igen, Daniel van der Blij som jag gjorde slut med för att han reste runt som en galning.

Nu får det där med resande och tider och hit och dit ordna sig. Vill ha en hovis jag kan prata med.

Hoppas han tränar duktigt, ser vansinnigt jobbigt ut för ryggen det där.

Nu har Juppe bytt från myggjagare till ballerinor.

Längst fram, ballerina. Bakom - myggjagare.

Det blev inga sidokappor bak, men det lägger jag mig liksom inte i. Daniel och jag ville samma sak, fixa en naturlig förslitning av hovtippen, därav ingen kappa där fram. Jag är så trött på hovar med näbb.

Både djursjukvårdare och straightnessfröken sa samma sak, be hovis korta tårna. Men det vägrade den rackarn att göra. Förra hovis alltså.

Ja, ja. Nu har vi en hovis som är pratbar, som kan sätta ord på varför han gör en grej och som har ungefär samma synsätt som jag på hur en hov ska se ut.

Daniel berättade att frambenet där Juppe har en skada i bogen och parallella bakbenet båda hade större hovar. Vad det betyder vet vi inte, så är det bara.

Sedan förstår jag att inte alla är så besatta av hovar som jag. Men när Juppe har klarat av att ta sig från kronisk skada i bogen och avslitet bakben tillbaka till ridbar - då vill inte jag ha grus i maskineriet. Typ felaktigt verkade hovar.

Vi firade med att köra lite markarbete på ridbanan. Snabelprylar på. Det är så lustigt, eller inte alls. Så fort jag tar lite i repet så bryter Juppe traven, det blir motorstopp med en gång.

Det får vi öva på.

Slutorna börjar vi kunna göra förvänt också. Vi tjatade inte ihjäl oss på detta, en stund höll vi på.

Du kan inte mena allvar? sa Juppe.

Släppa ut mig i det här?

Skutt, skutt, sa jag. Fri hopp och lek.

Nähä? Jag vill ha en mohairpyjamas. Den får vara rosa.

Tsss, sa jag. Nu har du fått så mycket extramat att du kan ställa dig i ett hörn av hagen och tillverka lite fler hårstrån. Snart är det vinter. Det fixar du. Hoppas det blir en riktig vinter med mycket snö i år.

 (Muttra, muttra)

(Muttra, muttra ännu mer)