Ridning i går betyder markarbete i dag. Det har jag lovat mig själv.
Juppe och jag behöver markarbetet så innerligt väl. Hur det än är så är Juppe en ganska självmedveten herre som till slut inte är så övertygad om att jag bestämmer.
Här pratar vi inte rodeoshow och att han hoppar på mitt huvud. Nej, här är det de små signalerna det handlar om.
När vi är synkade med varandra igen så märks det att Juppe VILL hänga med mig. Han lyssnar in mig och undrar vad vi ska göra.
I början av passet var det lite mer av stuket, jag ställer mig här i hörnet och ser vad hon gör. Jag tycker det kunde smaka bra med lite gräs nu.
Det betyder att jag får plocka fram min inre bitch (behöver den bilden, för det är långt från hur jag vill vara). Jag fick hämta spö och uppmuntra Juppes bakben att hänga med i traven. Jag fick vara rätt brutal i mina uppmuntringar. Inte brutal som i att slå, men som att peta på Juppes bakben som var på väg framåt. Irriterande värre för en Juppe, men behövligt. Till slut såg traven fin ut.
Göra slutor där jag fick påminna Juppe att det inte är okej att mosa sig mot mig.
Efter lite traggel var vi synkade. Det märks så väl när motståndet i Juppes huvud släpper. Då har vi kul båda två.
Dagens nyhet var slalompinnar som en stallkompis ordnat. Hon har gjutit cement i små plasthinkar och stoppat ned ett plaströr som passar jättefint som hållare för en vägpinne (köpta, nota bene).
Läs hur de smarta pinnhållarna är gjorda - lätt att härma och göra själv.
Vi har det väl alltid bra? sa Juppe.
Här råder full harmoni såvitt jag kan se, fortsatte han.
Möjligtvis . . .
. . . kan man kanske undra om du ätit upp alla godisar själv?
Fast det är du värd.
Testfoto på Juppe med lite andra bländarinställningar och tid och det och så.
Jag är snygg i alla ljus, sa Juppe.
(Underbar självkänsla på den hästen, tänk om man kunde tänka likadant).
Ska vi slå till på en liten avskedsgodis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar