Tjurrusning på volt - vi kan allt

Trettiokronorshandskar väl värda sitt pris.

Kolla in brännmärkena som longerlinan gjorde.

Jaha då. Vi har varit ute på stubbåkern igen, med longerlina i packningen.

Det är superjobbigt underlag på stubben, lite mjuk och sugande lera. Kämpigt, kämpigt att springa på.

Solen sken. Juppe fick rycka gröna strån mellan blekblonda stubbstrån när han varit duktig. För duktig var han. Traven åt båda håll var fantastisk.

Sedan slog jag om den lilla svitchen i huvudet och bestämde att jag skulle hålla mig till min plan och faktiskt min lilla önskedröm. Att få koll på galoppen. Tänk att se en tomat-Juppe i andra änden av linan. Det måste gå.

Jag vet att jag inte är världens mest kunniga hästägare, men jag hör sannerligen till den mer uthålliga och envisa sorten.

Det blev artig och fin galopp åt ena hållet, jajemen. Fast Juppes ögon såg inte snälla ut.

Det sket jag i, beställde byte av varv. Inga problem, sa Juppe och struntade i det där med att smyga igång galoppen från trav. Här var det turbo direkt som gällde.

Jag stod faktiskt kvar där i mitten av vansinnesgaloppen och kunde hålla emot. Juppe lyssnade på det där med att stanna också, så det var ändå ett plus i det hele.

Om han fick beta, nej. Vi gick raskt hemåt och raka vägen ut på ridbanan. Jag ville longera i galopp åt andra hållet också. Det gick inte alls. Galopp? undrade Juppe. Det låter jättefort. Vi kan väl skumpa fram i lite trivsam trav istället?

Min bredbenta cowboy-häst, väl tillbaka i hagen.

Nej. Jag är inte arg på detta säregna djur. Jag är bara lite förundrad. Att en stubbåker kan kännas ogreppbar och jättestor och - alldeles underbar, det har jag all förståelse för.

Vad djuret inte förstår att nu har alla knappar i mig som säger att VI SKA KLARA EN GALOPP PÅ VOLT PÅ STUBBEN slagits på on.

Vi kommer att bo på denna stubb.

I morgon blir det uppsuttet på stubben. Jojomen. Och blir det vansinnesgalopp så blir det kämpig tölt som motdrag. Klart vi ska kunna hålla till på en stubbåker. Varför skulle vi inte kunna det? Det är ju härligt.

Och djuret må se hur gulligt ut som helst på ytan, men just nu finns det en annan glimt i Juppes ögon.

En liten otämjd glimt, en glutt av en vildhäst.

Jag vet inte om ni ser det, men min stilige häst har en hård glans i ögonen. De är inte Juppe-vänliga.

Det finns förstås inte någon vinst med att vara osams med sin häst, men det är ändå jag som bestämmer (någorlunda) vad vi ska göra och var.

Är Juppe trött och vissen en dag så visst kan jag ta en nyponätarpromenad, men det här köper jag inte riktigt.

(Fan)

Det här ska bli kul. Längtar efter att vi båda ska bli bättre i galoppen. Jag måste bli ungefär 110 procent tydligare i mina fattningar och lika mycket tydligare från backen vid longering.

Tomat-galopp. Tänk vad coolt.

Och i går var djuret jätteduktigt på lektion. Vi repeterade fältsits och nedsutten trav. Bommar blev det också. Så härligt.