Ridning handlar om min ödmjukhet - och den mjuka vägen

Jag har gott om energi, det är härligt. Men jag (liksom många andra) fick luta pannan mot den där berömda väggen. Nu är det många år sedan för min del och jag är inte rädd för att hamna där igen.

Då när väggen var mitt i pallet hade jag turen att få prata med en klok människa som hela tiden kom tillbaks till att jag skulle välja den mjuka vägen.

Undrar om den kloke sysslat med Judo? Judo bygger mycket på att inte möta kraft med motsatt kraft. Om en motståndare trycker på, håller man inte emot utan man leder angriparens kraft åt samma håll. I tekniken används alltså angriparens kraft till att få honom/henne på fall. Samma tänk finns i Aikido.

Jag tänker på det ibland och faktiskt inte så sällan på hästryggen. Det går inte att mäta sina krafter mot en häst och lik förbannat sitter jag där som en mygga och blir förbannad ibland, ska driva igenom mitt sätt. Mina idéer.

Det är därför jag behöver lektioner av olika slag. Nu är det länge sedan jag och Juppe fick en straightnesslektion, Karin Wåhlin kunde ställa upp på kort varsel. Hurra!

Vad snygg han är! Sa Karin.

FOTOMODELLMAGER menar hon, sa Juppe.

Pinnig alltså.

Jag har tyckt att det varit lite otäckt att trava på vanliga ridlektioner. Inte otäckt som i hjälp jag är rädd för att trilla av utan otäckt som i - knyckte inte Juppe till där? Har Juppe ont?

Jag vet, jag vet. Jag är till och med trött på mig själv. Men ändå dyker de där tankarna upp.

Och när de tankarna slår rot försvinner väldigt mycket annat klokt och bra.

På lektionen i dag lekte Karin och jag med min balans. Sättet att jordas och sättet att leta efter balansen liknar den i centrerad ridning (som fröken Annica är skolad inom) så det är bra.

Det är så häftigt att känna när jag är i fullständig balans så KÄNNS det bra när Juppe travar. I början av lektionen hade jag fullt upp med att göra som Karin sa, tills hon frågade om jag kände Juppes takt.

Nä. Juppe? Jag hade ju fullt upp med allt annat i hela världen. Mig själv och min armbågar och gud vet allt vad det var.

Gör dig skön för Juppe. Häng med i hans takt. Strunta i allt annat nu, sa Karin.

Och si, hästen travade som en gud i sakta tempo och jag satt som en liten lättviktig älva och hängde med i hans ganska sakta takt. Vet inte vad jag höll på med för samba-aktigt innan jag kom på att lyssna.

Sicken bra lektion, och vad vi behövde det här. Mest jag då.

Jag behöver alla "mina" instruktörer. De är som pusselbitar, ibland behöver jag en del och är liksom mogen att ta emot. Då säger det kladonk och biten fastnar. Vägen däremellan är ett evigt sökande efter rätt form och färg och motiv.

Du är go i hövve du, sa Frami som faktiskt var rätt bestämd för dagen. Hötraktorn var efterlängtad och fräcka pållar som skulle komma bakifrån och kika var inte välkomna.

Vi kikar inte sa Juppe och Baldur II. Vi bara är. Och som av en händelse är vi här.

Lektionen då?

Jo, lite att smälta. Behov av ytterligare en inom kort känner jag.

Och jag som faktiskt börjat irritera mig på säljmaneren inom Straightness-training fick en knäpp på näsan där också. Jag gillar verkligen Marijke De Jongs senaste blogginlägg där hon förklarar hur hon börjat bygga upp sin verksamhet, verkligen från noll.

Ibland får en göra omstarter helt enkelt, till exempel i ridning. Gudskelov är det inte omstarter från noll, där finns alltid en grund för mig och Juppe.

Omstarten gäller nästan alltid mig själv och var jag har mitt fokus.

Juppe bara är och är en så trivsam häst att han försöker göra sitt bästa.

Pussmulen. Snygg och stark. Nu ska jag bara bråka med min egen kropp och mitt huvud också, så blir det bra det här. Ridning handlar om två viljor och två huvuden som ska fatta samma sak.