Föl- och unghästmönstring - så spännande!

Jag tycker att jag har sådan tur som har en häst som bor på en gård som ordnar många roliga kurser. Turen fortsätter i en radie runt Bäjeby.

I dag ordnade Anne Fornstedt och Hammarbyhästar en föl- och unghästmönstring.

Så spännande och så trivsamt.

Anne Fornstedt som stod som värd på Hammarby hade hyrt in Nina Bergholtz som domare.  Nina har högsta titeln Landsdomare (som får döma Landsmót i gaedingakeppni), inte många utanför Island som har den. Förutom detta är hon flitigt anlitad föl- och unghästbedömare på FEIF-nivå.

Många miljoner guldstjärnor både till Anne Fornstedt och till Nina Bergholtz. Båda förstår värdet av att föra kunskap vidare på ett prestigelöst sätt. Nina hade på sig en mikrofon så att vi i publiken kunde lyssna till hennes bedömingar.

Här har vi stallkamrater från Bäjeby som väntar på att få gå in i ringen för bedömning. Vansinnigt söta stoet Vinda från Bäckeklint, -16, e. Vidir fra Feti, u. Kvika fra Vesturholtum stod redo med matte.

Vi tittade både på treåringar, tvååringar och föl med mammor.

Ninas kommentarer lättade på många mysterier. Kommentarerna var alltid sakliga, men tog fasta på det som var positivt. Helt plötsligt fick vi som var åskådare upp ögonen för kotor som är långa och veka, kors som är korta och bogar som sluttade på ett bra sätt.

Jag satt i mina egna földrömmar och såg framför mig hur Annica skuttade fram med Tinna med mitt vackra föl vid sidan om nästa år.

- Skutta kan du göra själv, sa Annica. Det klarar du.

Jahapp.

Vinda värmer upp lite. Nina står och pillar med tekniken.

Det var så roligt att se fölens och unghästarnas olika temperament och personligheter.

Fölen med mammor med sig var trygga. Säger mamma att det är okej att vara här så är det ju så. Men tvååringar och treåringar fick klara sig själva.

Vinda är mycket hanterad på grund av att hon föddes sent på året och behövde hjälp så att säga. Hon hade inte samma respekt för plastpåsar i änden av ett långspö som andra unghästar. Det var helt enkelt lite svårt att se den unga damen i aktion.

Däremot hade hon dagens mest enastående både man och svans. Inga andra nådde upp till de bedömningarna.

Jag har glömt vad Vinda fick för poäng på bedömningen. Sympatiska Nina Berghotlz poängterade också svårigheterna med att bedöma unga hästar. Det blir mer av en dagsform när det gäller gångarter och lynne.

Vissa dagar "fryser de fast" och vill inget alls, andra dagar klarar det sig till avelschampionat. Det är bara så det är.

För oss som var åskådare var kommentarerna värdefulla oavsett om de gladde en uppfödare eller inte.

Jag är "allätare" när det gäller kunskap. Mitt mål är helt enkelt att lära mig mer, basta. Att försöka förstå varför ett kors ser lovande ut eller varför en sluttande bog är bra.

Jag har ingen aning om varför jag tycker det är så himla kul att slörpa in kunskapen, jag bara njuter. Desto mer njutningsfullt blir det när prestigelösa människor delar med sig.

Och på ridbanan avlöste den ena lilla hästpersonligheten efter den andra varandra.

Och okej då. Erkänner att jag tycker att hästarna med en sjuhelsickes sprutt i var kuligast att titta på. Små stjärnor som förstod att uppskatta en publik.

Apropå kors. Kolla här vilken kollektion. Runda, sluttande, korta och muskelfattiga. Så här kan det se ut - just nu. Hur det ser ut och vad som funkar när pålle är ridhäst är en annan femma. Men spännande, det är det.

Fölen som hängde med sina mammor var i mina ögon mest fascinerande.

Där var den egna personligheten så tydlig på något sätt. Mamma och tryggheten var med, här gällde det att utforska världen.

Så roligt och spännande att få vara med om. Jag är så tacksam för att det finns eldsjälar som orkar ordna det här (och dessutom trolla fram kärleksmums och fika till bra priser).

Får fölsjuka. Hoppas Tinnas lilla början på ett föl trivs och vill bo kvar. Jag hotar med det här. Och vill det sig illa får jag äta en burk Sobril och visa fölet själv. Det får väl bli så.