Galopp på mjuk grusväg - vad slår det?

Vad som slår galopp på grusväg? sa Juppe.

Det här kanske.

Känslan när jag ser min egen grindvakt komma knallande på sina lustiga ben, vinglandes upprätt när man kan stå stadigt på fyra ben. Och så känslan då, känslan när hon tar sina lustiga fingrar och händer och öppnar grinden ut mooooooootttt grääääääässet!

Visserligen är det fantastiskt att ha fyra ben, men jag gillar inte riktigt hur kameran lägger extrakilon på mig som inte finns där, fortsatte Juppe. Kan du inte ta bilden lite snett uppfrån?

Nu får du ge dig. Ska du sänka kameran också. Vänta då så ska jag hålla andan.

Vi fick en fin tur på vanliga grusvägen upp mot Hallbo. På sista rakan före backen upp i skogen tränade vi lite intervall. Kommer inte ihåg sist jag vågade göra det med Juppe.

Juppe var osäker. Är det verkligen meningen att jag ska galoppera?

Stackars kompis. Tror min avtrillning var minst lika jobbig för honom.

Det blev inte den allra härligaste galoppen, men den blev. Vi körde några vändor galopp mot skogen och så skritt tillbaks för att hämta andan.

Juppe var inte särskilt pigg på att vända om första gången. När han fattat vad det gått ut på gav han upp och frågade om han fick äta klöver efter varje galopp istället.

Jag älskar när min Juppe blir pigg och glad. Det var inga problem att flåsa och skritta på lång tygel på väg mot stallet. När vi tog tölt så ville han öka takten rejält, he, he.

Det finns inget härligare än när han verkligen tar i när vi är ute på tur. Tölten har vi verkligen fått bra takt i nu (är jag nästan säker på). Njuter. Är tacksam. Har det bra.

Och nu har Juppe förlåtit mig avtrillning och hans minnen börjar blekna också. Nu har jag en kompis som vill hänga med mig i hagen igen.

Som gillar att ta fåniga horsies igen.

Som bjuder på sig och som har lika roligt som jag har.

Kolla, kolla, sa Juppe. Det här är min STIRRIGA blick. 

Och här är mina mjuka ögon. Annica säger att vi ska ha mjuka ögon på ridbanan.

Det kan dom andra ha, så har jag min stirriga blick så de flyttar på sig lite fortare.

Jag skojar bara, sa Juppe. Ta inte allt så allvarligt. 

Hästar ska ju inte förstå varken pussar eller kramar, sånt finns ju inte i hästspråket.

Fast jag tror att hästar kan lära sig lite människospråk också, eller åtminstone förstå att pussar och kramar står för vänlighet.

Varför skulle annars Juppe leta upp mjuka stället på sidan av nosen och lägga mot min kind? Eller sträcka fram huvudet och lägga kinden (nja, stället under ögat) mot min kind?

Hästar är så intelligenta djur att jag tror de listar ut sådana saker. Om katter kan skapa egna ljud för att kommunicera med sina människor, varför skulle inte hästar skapa ett språk de också.

Att hästen kan få oss människor att fästa uppmärksamhet på saker vet vi redan genom forskning.

Ska du redan gå? Jag tyckte vi pratade om att du skulle fästa din uppmärksamhet på mig, sa Juppe.

Hallå! Jag tycker de andra grabbarna du stänger in mig med äter alldeles för mycket! Hjäääääälp!