"Ett fint och stilla sommarregn"

Äsch. Det där blåser bort och förbi oss, sa dom.

Men det var jag som höll på att blåsa bort. Eller sköljas bort, sa Juppe.

Nu är du sådär lite dramatisk igen, sa jag. Bara för att jag och Vinkas matte trodde att det inte skulle bli något regn. Du är ju i alla fall designad för regn, du har alltid regnkläder på dig.

Säg som det är, sa Juppe. För dig är jag inget annat än ett riddjur. En praktisk pryl som transporterar dig dit du vill.

DIT-DU-VILL.

Hela tiden.

Nähädu, sa jag. Du är min dyrbara häst som jag till och med plockade nypon åt i trädgården i dag. Har du glömt det?

Kanske lite, sa Juppe. 

Och så fanns det mördar-halmbalar på åkern närmast skogen. Precis när jag började pusta ut och trodde att jag skulle få behålla livet en dag till.

Och inte fick jag springa hela vägen hem heller.

Nejdå, nejdå. Vi gick och maaaaaaaasade oss fram. Och så började det regna och så sa dom det där man inte får säga: (fånigt kvittrig röst) meeeen så skööööönt med ett fint sommarregn.

Då vred flockledaren i himlen på kranen på fullt ös.

Ni såg lite kul ut, får jag ändå säga.

Och om ni prompt ska ha kläder på er hela tiden, kan ni inte se till att ha rätt kläder?

Det är ju inte min business, men om jag skulle ha kläder så skulle jag nog se till att de var vattentäta.

Som en hästpäls ungefär.

Nu såg ni allt bra pinniga ut i det där slaskiga blöta.

Fast jag fick nypon, det fick jag. Det kommer jag bestämt ihåg nu faktiskt.

Och där står grabbarna och tror att den blå traktorn är på väg med mat. Men den blå traktorn kör in halmbalar i lagårn. Tyckte någon sa att Magnus kvittrat något i stil med: det är så skönt att köra in halm när det inte regnar.

Det är ju som att be om regn.

Vilket jädra gäng tvåbeningar som pinnar runt här i krokarna.

Men ålrajt. Nyponen var goda. Så du är välkommen tillbaks i morron, trots allt.

Jag kan väl kånka runt lite på dig i morrn med om du nu tycker det är så kul.

Du. Tänk om den blå traktorn tänker komma med mat trots allt?