Jodå. Ikväll var det ömsom vin ömsom vatten med lilla Mackan.
Jag tänkte löslongera från start.
Grabben fattade nada, i princip tyckte han att det bästa stället på hela jorden var att stå i mitt knä.
Jag höll inte med.
Jag satsade ALLT och gav honom inte bara en hockeytackling utan flera.
Mackan vacklade, han kom ur balans. Jag flämtade (hur kommer det sig att jag alltid får mest motion när det är dags att göra latsaker?).
Vi började med longering med lina. Efter en hel del trixande gick det bra åt båda hållen.
Det gick till och med att lägga till tre bommar att trava över!
Till slut kom vi så till stadiet löslongering.
Jajemen, det gick ju bra! Efter att jag fått leda Mackan i grimman bort från mig och smacka på hela tiden så fattade han grejen.
Det var okej att springa bort. Det var okej att trava också!
Och hjälp - nu kommer hon med långpisken och gör galoppsteg! Jihaaaaa!
Mackan hade kul till slut och firade de nya insikterna med lite bocksprång och några varv galopp i varje varv. :-))))
En svettig, andfådd men nöjd Mackan fick så klart myspys och gottis.
Tänk om han visste att det här var en förberedelse inför löshoppning i morgon tillsammans med Baldur. Glad att jag kom mig för med det här i kväll.
Och kvällssol i grabbarnas hage i kväll igen.
Ah!
Mmmmm.
Å! Hej!
Du, Mackan sa att han inte kan få nog av att springa. Ta honom igen!
Seså! Skynda dig innan han smiter.
Sa jag det att jag känner mig rätt krasslig? Lite trebent sådär.
Oj, oj, oj. Det är knappt så jag kan stå upp när jag tänker på det.
Sjas.
Blunda (hoppas).
Å, du är kvar.
Trevligt.
Här står jag på tre ben och äter mina små strån som jag längtat efter i tre veckor.
Och just nu kom dom.
Okej, okej. Fattar. Vi syns i morron då, Juppe.
Scor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar