I dag fick Mackan slita

Herregud, hur orkar folk med att ha två hästar. Eller ännu fler för den delen. Jag åkte till stallet till 11-draget.

Då finns det nästan alltid ridsällskap, det är en fast tid för långturssugna. Perfekt att få en guide med till en helt ny skogsrunda för mig (FANTASTISK, har längtat så efter en långtur i skogen).

 Foto: Marie Storé

 Jag tror inte Mackan är så supervan vid skogsturer. Han fick tänka till rejält när det blev en brant nedförsbacke, hur i helskotta ska jag få ned både mig och den där som sitter på min rygg, verkade Mackan tänka.

Killen var superduktig!

Egentligen ville han bara springa, men efter en timme och 20 minuter i skogen med två stabila ston (ta åt dig Barbie - som matte tror kommer att växa ur sitt namn när hon blir 20 år - då får hon heta Barbro) så var han rätt mör.

Då sjönk halsen på den lilla rackaren. :-)))))

Foto: Elisabet Olsson

Helt plötsligt var det okej att gå hem i lugnt tempo.

En härlig dag. Och när kompisarna ropade hejdå och magen började knorra lite skönt så var det dags att ägna sig åt nästa häst, Juppesnuppen.

Juppe har tråkigt. När vi styrde ut mot vanliga, släta grusvägen för vår 40-minutersrunda så såg jag hur ridån liksom slog ned i Juppes ögon. Eller vänta, såg jag en djävulsk glimt där kanske?

Juppe slog i grisepassväxeln. Ska vi gå, jajamensan, vi kan "gå". Tror han gör det bara för att jag blir grymt irriterad. Han vill se vad som händer. Okej, okej. Hästar kan inte tänka ut såna grejer. Jag tror att Juppe möjligtvis inte är helt hundra procent häst.

Vi tog en traktorväg ut i skogen för en minirunda bland stubbar och annan djävulskap. Juppe fnyste förvånat, men lyfte snällt på tassarna.

Jag står heller inte ut med grusvägen längre, vi måste hitta på bus. Tror det är bra för Juppe att lyfta lite lagom på benen också. Han måste väl bygga lite muskler i bogen? Allt är borta nu, och för att han ska fungera bättre på sikt så får vi väl träna lite försiktigt.

Sötsurnöt. Som förresten hade ett upprispad ögonlock när jag kom till hagen. Han såg ändå rätt okej ut, tvättade rent med koksaltlösning och smörjde in med ögonsalvan från förra rispan.

Knäppgökshäst. Finns ju ingen finare.

Och jag var hysteriskt hungrig och helt slut innan jag hoppade in i bilen strax före 15. Som sagt, hur orkar alla som har fler än en häst? Fattar att man får sänka ambitionsnivån, men ändå?

I morgon tänkter jag RIDA Juppe. Fyra varv uppsuttet ska det bli på ovalen. Och uppvärmning före dess.