Magisk sista kväll i mysiga stallet

Ja, vad säger man. Kafloing upp med stalldörren mot hagarna, och så ser jag det här. 

Ett gäng skatter. 

Juppe, jag tänkte vi skulle passa på att samla ihop oss nu.

Vem vet om det tänker regna igen?

Kolla upp är du snäll så får jag en snygg bild på dig med regnbågen bakom.

 Japp.

Men gud Juppe, kan du inte sluta tugga?

Och lyft upp huvudet lite är du gullig.

Visa ditt muskliga manliga jag. 

Jag tuggar väl inte?

 Perfekt! Där satt den!

Phu. Du kan väl säga till när jag kan släppa ut magen!

Jag ska bara . . .

Men du, kom nu då.

Kolla färgen på himlen där borta, vi lär ju rappa oss på.

Vad tjötar du om? Jag är ju snabb!

Det blev en finfin timme i skogen med en superhungrig Juppe. :-))))))

Oj, oj. I morgon är det flytt som gäller. Gladnervöst. Pirrigt.

Tänker på dryga året i mysiga stallet. Tänker på äventyret med Juppe som antagligen inte skulle ha blivit av alls om inte stallägaren peppat. Näej. Jag hade inte vågat köpa häst utan hennes stöd. Så är det.

Juppe betyder väldigt, väldigt mycket för mig. Han är guldkanten i mitt liv, så det stödet betyder mycket, mycket för mig.

Tänker på ett tillfälle i stallet när jag tackade stallägaren för hennes ändlösa tålamod med mina oroliga frågor. Hon sa: du får betala tillbaks någon gång med att hjälpa någon annan som behöver hjälp.

Jag lovar.

Det känns långt bort att jag skulle kunna hjälpa någon, men jag vet vad stödet betytt för mig. Både stallägarens och Supersnällasilversaras. Jag har fått ett rikare och roligare liv med Juppe.

Nu blir det nya äventyr.

I morgon ska du flytta Juppe!

Ja?

Alltså igen, från stallet till ett nytt ställe! Ett med många roliga kompisar, det blir bra!

Ja. Du, glöm inte mitt hö är du snäll. Känns lite viktigt så här inför natten. Det där med flytt tar vi i morron.