Nåja, jag och appen sportstracker är inte alltid sams. Men vårt förhållande tar sig får man ändå säga. Nu mäter appen vägen korrekt och lägger inte till dubbla sträckor.
Så, så här lång är Juppes och min dagliga runda. 4,44 kilometer. Och att det står running är förstås en grov överdrift. Vi lunkar fram. Rundan tar oss en timme.
Förut gick vi bara på grusväg. Nu har jag faktiskt lagt till den där lilla knorren på slutet som går genom kuperad skog. Juppe tycker det är spännande och kul att få gå i skogen igen, och lite grönt gräs har faktiskt tittat upp.
Jag tänker också att han måste börja använda sina muskler i bogen så smått. Fast jag är livrädd när vi är ute och går. Rädd för att Juppe ska få ont när vi måste ta i lite och knata uppför någon slänt. Juppe är inte livrädd och knatar glatt på.
Här kommer lite bilder från i går. Orkade inte blogga då, så det får kanske bli dubbelt i dag. Är lite fotosugen nämligen, det är kul nu när ljuset återvänt och grabbflocken håller på och rotar med diverse fritidssysselsättningar i sin generösa hage.
Stöllstrån
(lektion i värmländska, stolliga strån, ni vet de där som rymmer när man försöker tämja dem).
Vet inte om det går fram i bilden men hela Juppe börjar täckas av förrymda hårstrån.
Längtar tills pälsen vill släppa på allvar och det går att få bort mer av vinterkostymen.
Patti njöt i solen.
Men någon tycker det är onödigt att han är med i bild.
Och ja, nu heter ju bloggen faktiskt Bettinas islandshäst och inget annat. Sa någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar