The return of Juppe Ibrahimovic!

Solen skiner, träden står i rader vi går på små promenader.

Bättre kan man inte ha det. I dag fick vi sällis också, av Hulda o Co.

Juppe hörde inte när jag kom till hagen i dag. Han hade fullt upp med att hålla koll på något som hände hos brudarna. :-)

Men när han ser att jag är här, då kommer min fluffiga favorit drömkaka.

Hjärtat bara går i kras när jag ser att hans runda fina rumpa har blivit en liten tanig kycklinggump. Det ska vi fixa Juppe, snart ska det vara smaskiga muskler där (både hos dig och mig - hos mig - inte bara fett utan också lite muskler).

Vi fick en finfin promenad i rask tempo på 28 minuter. Hulda o Co fick trava ifatt ibland. Det tycker jag är roligt, känns fint att vi har lite tempo jag och Juppe. Men det beror ju också på vad man gillar att göra. Vi gillar att promenera tillsammans, och har alltid gjort.

Efter prommis blev det lite gos i hagen. Jag märker att Juppe behöver använda huvudet igen. Han har haft så tråkigt. Jag och grabben sket i onda bogar och uppskurna bakben och joxade lite med bollen.

Juppe är en masterblaster. Jag behöver bara peka på bollen så går han dit och puttar med mulen eller petar med hoven. Bäst av allt - han har roligt!

Och även om jag är slut i rutan. Självklart är en sjuk kompis också en källa till glädje! Blir alltid, alltid, alltid på gott humör av att umgås med Juppe Ibrahimovic.