Bus eller godis?

Vi kommer att få massor av godis, inte någon skulle våga säga bus till de här två typerna. Eller hur?

Mörkerpromenad två gick mycket bättre. Knappt något fnys och inget bråk vid spökställena. Myrtakt, men ändå framåt, det duger för mig.

En sån liten grej som att Juppe slappnar av och litar på att vi kommer att överleva en promenad ut i svarta natten kan göra mig väldigt lycklig.

Då känns det som att vi åstadkommit något, övervunnit något och klivit ut lite starkare och gladare på andra sidan. Ingen stor grej kanske, men mycket värt för mig/oss.

Nu känns det helt görligt att göra om det hela med mig uppsutten vad det lider. :-)

PS! Vad tror ni om att klippa ut ett par rediga huggtänder i vit kartong till både mig och Juppe? Blir det ännu mer godis då? Kanske självlysande huggtänder? Eller det kanske är att ta i.