Vad har jag/vi lärt mig/oss?

Varenda gång jag varit på kurs så har jag lovat att sammanfatta klokheterna här på bloggen.

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och stirrar på datorns skärm och har pyttipanna till hjärna. Igen.

Nu har jag haft Juppe 1,5 år ungefär. Jag är 47 (snart, och inte 48 som jag trott i snart ett år). Jag var en av de där tjejerna som red på ridskola en gång i veckan när jag var liten, jag höll nog fast vid lektionerna till 14-15-årsåldern ungefär.

Ni som kan räkna får lista ut hur långt riduppehållet varit.

Det berättar jag för att förklara pyttipannahjärnan lite. Ting tar tid helt enkelt.

Jag fattar att jag är en högst ordinär ryttare, under dryga året jag haft Juppe tror jag att jag har segat mig upp till medelmåttig ungefär. Det är inte viktigt för mig. Det viktiga är att jag utvecklas, att jag känner att det händer något. Och det gör det!

Börjar med sista lektionen för Toni som reds ganska sent på söndagseftermiddagen. Då hade jag värmt upp Juppe utomhus och skulle få 20-30 avslutande minuter ensam på den grandiosa ridbanan med Toni.

Toni är fruktansvärt snäll, har humor och jag upplever honom som omtänksam och stöttande. MEN, han låter som en tysk general när han vrålar ut order. Han valde den stilen till mig, tror han ville sätta lite fart på mig och Juppe helt enkelt.

Det var jättekul.

Juppe och jag gjorde vårt bästa, Juppe på sitt sätt. När han tyckte att det blev jobbigt så satte han upp farten, för att springa från jobbet och sätta lite fart på mig istället.

Toni fick mig att ställa Juppe i några kliv öppna i tölt (har aldrig vågat göra det i tölt, men när Toni säger det så gör man det helt enkelt). Kommer knappt ihåg mer vad vi gjorde, men Juppe blev mjuk och fin och lätt i handen.

Sista rycket blev tölt, som vi skulle ÖÖÖÖKKKAAAA. Och vi ökade.

- VAR DET SVÅRT BETTINA?!

- JAAA! Vrålade jag tillbaks.

- JÄTTESVÅRT?!

- JAAAAA! Vrålade jag.

- MEN DET SÅG LÄTT UT! BRA!

Vad fick jag höra mer?

Att jag rider på mer friskt, och det är bra. Att Juppe är en fin häst, att takten i tölten ändrade sig från ganska bra till helt ren under kursens gång. Och mer än en gång att "det är inte dåligt, det är bra". Vibrerar jag ut dåligt självförtroende? Tror inte att Toni är typen som säger saker som inte är sanna. Naturligtvis delar han ut omdömen efter den nivå jag är på, men det känns lite grand som jag vunnit OS.

Kursens roligast händelse, jag skulle tölta över diagonalen där Toni stod ungefär mitt på. Juppe och jag höll rak kurs, men precis runt Toni gjorde Juppe en lite överraskande ostkrok. Aldrig att han skulle springa så nära den läbbiga isländska gubben. No way. :-)

Vad fick jag höra mer?

Att jag i min iver att byta hand för spöet ser ut som en galning som drar ett svärd, och att jag höjer handen då också - vilket gör att Juppe förskräckt sätter upp farten. Precis det jag inte vill. Måste öva på, och till dess att jag kan göra det lugnt och fint så får väl spöet stanna kvar i fel hand. Det är inte hela världen.

Att Juppe sätter upp farten är mitt eget fel. Jag har accepterat det. Det verkar vara Tonis grundmotto, acceptera inte det du inte vill ha. Så enkelt och så svårt.

Bakben, bakben, bakben. Jag fick öva på att peta på Juppes bakben med spöet. Toni höll på att svimma när jag samlade tyglarna i en hand och petade med andra handen. Ajabaja. Ut lite med handen bara och pet, pet. Det hjälper för att få fart på Juppes motor när vi rider på en volt till exempel.

Att jag ska vara glad för att Juppe springer. Hellre ha en häst som vill gå fram än tvärtom.

Jag får andas.

Jag har fin tygelkontakt (när jag tänker på det). Måste säga att den raserades i takt med att jag blev tröttare för varje lektion. Men, jag fattar vad det är och vart jag vill. Ungefär. Minus är att jag har för statiska händer, måste leka mer med tyglarna.

Jag använder händerna för mycket. Borde använda andra hjälper mer.

Toni förespråkar halvslutna händer. Precis som mina blir av sig självt, jag tycker man är mer avslappnad och mjuk då. Av andra får jag bassning med mina halvöppna händer.

Nästa grej att gå på är formen. Den är sådär, fläckvis rent usel. Juppe kan ju bara jag bjuder in till att han sänker huvudet framåt, nedåt och jobbar rätt med sin kropp. Jag kommer inte ens ihåg grundgrejerna som Toni räknade upp, takt och blablabla och så form till sist. Om det var sist? Varför kan inte karln skriva en bok? Jag knarkar dvd:erna On horseback som han medverkar i, men det vore ju fantastiskt med en bok med klokheter och övningar.

Har jag hört det förut?

Ja, ja. Från många håll. Men det är här tiden griper in tror jag. Polletterna trillar ned i takt med att jag är beredd att ta emot dom.

Hörde också att det finns väldigt olika åsikter om det där med att tränaren hoppar upp på ens häst och rider. Någon sa att det är bättre om man själv kommer underfund med alla knappar.

Jag är oerhört tacksam över att Toni glatt hoppar upp på Juppe. På så sätt förstår Juppe vad det är som gäller och jag får en chans att känna på min egen häst hur det ska vara. Det ger ju också en fantastisk chans att gå bredvid och verkligen hålla korsförhör om vad Toni gör där uppe på min häst, vilka hjälper han använder och hur man ska tänka.
Och så får jag ju chansen att stå och titta på min vansinnigt snygga häst som blir om möjligt ännu snyggare när Toni rider som bara han kan. Rackarns att han inte vill att vi filmar och fotar.

Känsloläge? Blågul rosett. Och en säck morötter till Juppe, superhästen som verkligen vill jobba.

Tanden? Mja, har en lättare glugg i ena framtanden där jag har en gammal lagning (hade). I hetsen över att komma hem, och en transport där vi fick tejpa upp ficklampor för att Juppe skulle ha ljus inne hos sig så gick jag lite övermodigt loss på silvertejp med tänderna. Hm. Dumt. Tejpen vann. Ska ringa tandis nu.

Gick det bra att lasta? Nja. Med hjälp av den anställda tjejen på Ulvs-Väsby så gick det bättre än på vägen dit. Hon gick in i transporten och jag klappade helt enkelt på Juppes rumpa, till slut gick han in. En teori är att det helt enkelt blev för kämpigt för honom när han fick åka ensam i transporten till Rengsjö för förra kurstillfället.

Annica har lovat att vi ska öva med transportglad kompis och bara i små lustturer. Tror det blir bra väldigt snabbt. Grabben är osäker helt enkelt.